Nu är det jag som däckar i soffan...
Flugan sa på eftermiddagen idag att hennes mål ikväll var att supa skallen i bitar och däcka i soffan klockan åtta - ett förståeligt mål då hon har haft dagis hemma. Bland annat var jag där med 2 barn, Terapeuten var där med sina 2 barn och sedan Flugans 2 egna också. Då blir det dagis.
Mika åt upp Charlies ena Bamsetidning, sedan knuffade hon omkull James i sandlådan. Däremellan hade hon hunnit med att vara överallt man inte skall vara. Som tur är har Flugan 22 armar och en snabb blick och fångade in odjuret när jag inte hann. Jag ber om ursäkt för bulldozerdottern - så fort hon är mottaglig skall jag ta ett snack med henne alternativt sätta henne i träningsläger för hur man beter sig när man inte är hemma!
Dessvärre måste jag meddela att Flugan inte lyckades med sitt mål för hon ringde mig förhållandevis nykter klockan 20.48 - pip. Då hade hon roat sig med att googla på min blogg och hon fick en hel del träffar! Jättekul!
Efter middagen sa Neo att han ville sparka fotboll! Va? Vaddå sparka fotboll - det har vi aldrig gjort. Var fick han det ifrån? Men skit samma - har han sagt att han vill sparka fotboll är det bäst att passa på! Det om något är ju en ganska bra träning. Bara ett litet aber - det är svårt att sparka fotboll om man inte kan stå. Men vi löste det också - genom att jag fick bryta ryggen av mig ett tag. Han lyckades ganska bra med att iallafall måtta med foten mot bollen och få iväg den lite lätt rullandes åt endera hållet. Iallafall med högerfoten. Vänstern får vi vänta lite med. Han kommer inte att sätta bollen i krysset med en hård vänster under ett fotbolls VM än på ett tag om vi säger så...
Sedan när vi ändå var i farten sa han att han ville springa - OK spela fotboll - men springa.....njae. Men så tänkte jag att vad tusan. Ingenting är ju omöjligt - det omöjliga tar bara lite längre tid. Så jag greppade tag om hans ben, ett i vardera hand, böjde mig ner, klämde fast honom hårt mellan armarna och satte fart med att med handkraft "springa" med benen! Det var kul men jag tror att jag skall ringa en sjukgymnast till mig inom kort....uff.
Efter det tycker man ju att han borde vara ganska slut men nix pix. Vi satsade på hela registret och tog fram Broncon. Den som har uppfunnit den jäkla prylen funderar jag på att bryta benen av! Det går ju inte att styra den, fötterna fastnar under själva fordonet och den är tung. Utöver det är den fult gul och ser ut som en...en...ja, jag vet inte faktiskt. Den är helt enkelt skitful! Hur som haver lyckades vi köra gåträning med den i kanske 100 - 150 meter. Det låter futtigt men för Neo är det jättelåååångt! Det tog iallafall ett bra tag.
Nu då - trött nu då??? Nähä, nu skulle han leka i "huset" som finns i lekparken. Hem och hämta Wall-E. Ner till lekparken. Väl där ville han inte alls vara i huset. Istället klättrade han i stegen till rutschkanan och åkte den om och om igen. Tillsist fick vi säga att det var dags att gå hem för nu var dagen slut. Då var han ändå ganska trött måste jag säga. Vet inte var han fick all energi ifrån.
Nu är det jag som skall däcka i soffan och jag lär göra det utan att supa skallen i bitar.....
Haha, det gäller att köra slut på en generation i taget!
Ont krut förgås inte så lätt - jag ska nog visa vad jag går för. Säger jag nu när jag sitter vid semesterbordet och tittar lite på solstrålarna. Hmm...=))
Hej min sköna!
Ser dig ju aldrig i semestertider så jag får läsa blogg istället!
Du e bäst!
Puss
Anna