Undrar om det verkligen finns spöken?
På nåt sätt ser jag mig själv som en ganska jordnära person med ett ganska stabilt fäste vid jorden jag går på, men nu har jag börjat undra lite här. Jag tror nämligen att min sedan länge bortgångna svärmor, som jag aldrig träffat, har flyttat in hos oss. Ja, inte så att hon liksom spökar i matrummet eller så utan att själva hennes själ har klämt sig in i vår dotter!
Det är nämligen så att hon, svärmor alltså, var operasångerska. En rejält duktig sådan också. En operasångerska har som bekant en jäkla pipa...och det är här Mika kommer in i bilden. Den ungen har en volym som gör att öronen vänder sig ut-och-in! Det måste helt enkelt vara så att hon har en liten svärmor i sig, annars ser jag ingen förklaring!
Svärfar, också en ängel i himlen, bor här sedan länge...i Neo. Svärfar var också musiker. Han har varit med i melodifestivalen flera gånger och har gjort massor av skivor osv. Hans närvaro i Neo visar sig i form av att ungen inte ber om att få lyssna på Pippisånger eller så utan han vill höra - Andrea Bocelli och Paul Potts! Ungen är 3 år för tusan och gillar opera! Alltså bor svärfar där, har jag kommit fram till.
De är båda hjärtligt välkomna, men det vore trevligt om svärmor skulle behaga sänka volymen lite.....hon börjar gå mig på nerverna....
Vad härligt att det finns andra som har liknande känslor och tankar. Själv tror jag att min egen mamma flyttat in i Anni. Det är egentligen inte så mycket det hon GÖR som påminner om mamma, utan en känsla som jag ibland får - jag kan nästan känna mammas närvaro och sedan får jag en blick av Anni, hon tittar mig djupt in i ögonen och sedan strycker hon mig över kinden eller över håret... Får nästan rysningar när jag tänker på det nu, men de gånger är jag helt övertygad om att det är en hälsning från mamma. Man är kanske knäpp, men för mig är det en tröstande känsla i alla fall. ler
Kram på er! ♥
