Vad gjorde man utan vänner?
Jag är dålig på att tala om för folk hur mycket de betyder från mig. Det är liksom så svårt att bara hitta rätt läge. Känns ju urkorkat att bara helt plötsligt kasta ur sig vid fikat att " Du vet att du betyder massor för mig va? Ge mig en kaka till är du snäll!". Men här kan jag ju säga vad jag vill. Det känns liksom inte så läskigt heller för jag behöver ju inte stå på torget och skrika ut det - å andra sidan är det ju precis det man gör på en blogg kom jag på. ..hm, jag tar tillbaka det där med torget. Det skulle faktiskt vara en jättehemlis att skrika nåt på ett torg i jämförelse med internet.
Ja ja - jag har ett gäng människor omkring mig som betyder mycket för mig, förutom de där "vanliga" menar jag - barn och sånt. I mitt fall främst min man så klart. Han som plockat upp spillrorna av mig ett antal gånger. OM jag inte nämner honom först kommer jag att få flytta och det vill jag ju inte! Han är min klippa. Allt jag inte är och han är definitvt värdefull för mig. Tveklöst. Utan honom vore jag...ja, det vågar jag inte tänka på och inte tänker jag ta reda på det heller!
Förutom honom så har jag två kompisar som jag umgås med. Vi träffades när våra barn var små, eller ja....jag har ju flera barn, men när Neo var liten var vi i samma mammagrupp. Vi kom att finna varandra och bli varandras vänner. De här två vet jag inte riktigt vad jag skulle göra utan. Dessutom verkar våra graviditeter smitta av sig. Vetetusan hur det går till! Vi har lyckats bli på smällen samtidigt utan att ha den minsta plan med det. Allra helst inte jag som var klar för 2 barn sedan! Alla mina barn är "nämen oj då". Nu vet jag hur det går till så nu blir det inga fler....4 barn plus 2 bonusbarn räcker.
Vi kan kalla de här två fantastiska människorna för Flugan och Terapeuten. Mest för deras jobb. Flugan jobbar inom flyget och Terapeuten inom vården. Tänker inte hänga ut dem mer än så, men de är de som betyder så mycket för mig! Tack snälla för att ni finns! Vi är så olika och ändå så passar vi ihop så himla bra!
Flugan har örnkoll på allt. Jag menar verkligen allt. Fattar inte hur man kan ha så mycket koll på så mycket saker och fortfarand andas i normal takt! Hon fixar det iallafall. Utan henne skulle jag känna mig....naken på nåt sätt och förvirrad. Det är så skönt att ha henne. Lite som ett ankare liksom.
Terapeuten är så snäll så snäll så ibland vill jag bara att hon ska bli så jävla arg att ögonen hoppar ur skallen på henne och skrika fula ord! Hur kan man jämt vara så attans snäll och tålmodig? Hon är så lugn och snäll...mmmm vad jag tycker om henne! Om man nångång känner att hjärnan går i spinn och stressen hotar att döda en....då kan man gå hem till Terapeuten (som inte alls är sån Terapeut) och så säger hon, "vill du ha en kopp te" och så är man bara helt kolung igen! Det fattar jag heller inte hur det går till. Jag vill också ha den effekten på folk, men det har jag inte. Jag är nog snarare den folk träffar INNAN de behöver gå hem till Terapeuten och få en kopp te.....tyvärr.
Jag får träna på det helt enkelt!
