En vanlig blogg

Ur högtalarna dånar Andrea Boccelis "Con te partiro" på högsta volym. Mitt på golvet står jag med ett barn på varje arm. Vi dansar tillsammans till den fina musiken. Mika skjunger för full hals i varierad tonart. Lilla gumman som vill vara som sin bror och så nära honom som möjligt. Hon är aldrig så lycklig som när hon får krama honom. Och sjunga med honom gör henne extra kärleksfull. Hon sjunger med glitter i ögonen. I mitt andra öra, på den sida jag har Neo, sjungs det också för fullt. Enda skillnaden är att han faktiskt kan texten här och var!

Med full hals sjunger han

-"Con te partirooooo"....

Övriga rader använder han en egen variant av italienska. Han är 4 år och älskar Bocceli. Mitt hjärta fylls till bredden av stolthet och han - han har inga betänkligheter om hur det låter. Med liv och lust sjunger han med i denna svåra låt och han bara njuter!

Njuter av dansen, närheten och musiken och mitt hjärta svämmar över av kärlek!

Mitt Barn - du är helt obetalbar. Måtte du få behålla din fina personlighet. Sådana här minnen bevarar jag i djupet av mitt innersta. I finskåpet som jag ibland behöver öppna för att finna något som gör mig lycklig - uppriktigt lycklig!