-Det är inte farligt...

I källaren, nere i den svala källaren, ligger det en stor liten man! Brevid sig på kudden har han sin "Fågelmos"...den går inte att sova utan. Han snusar på kudden i mörkret - svettig ändå, trots det svala rummet. Becksvart. Då sover han bäst.

Dörren skall alltid vara stängd. Inte helt men bara en liten liten glipa skall det vara. "Övervakaren" (en baby watcher) står brevid honom på sängbordet. Nu är han ingen baby längre, men han ropar på oss när han vill bli vänd på. En liten röst i högtalaren

-"Vänd på mig"...

Någon av oss, oftast Nicke, vänder på honom - det är pappagöra det där med vändningarna. Deras egen lilla specialverksamhet. Tror inte att han är helt vaken riktigt, Neo. Det liksom bara sker. Han vet att han inte behöver ropa. Att vi hör honom i övervakaren.

Han har blivit så himla stor. Så mycket större än han skulle behöva vara. Så mycket tankar om saker han inte borde behöva tänka på. Som om det faktiskt är en liten farbror där på insidan. Han kollar alltid sin omgivning. Är grinden uppfälld ber han oss fälla ner den, så att han inte ramlar ner för trappen. Om jag sätter honom på ett nytt ställe säger han alltid

-"Det är inte farligt..." och låter blicken svepa över platsen...

...för att få bekräftat att vi har kollat att det inte finns någonting farligt i närheten. Exakt vad det är som är farligt vet bara han ibland. Ingen hög kant han kan ramla ner för  om han sitter på golvet (den fixar vi att se också!). Inga varma saker, så som potatiskastruller eller tekokare i närheten av honom om han sitter vid ett bord. Om det är många barn som springer fram till honom vill han backa. Han kan ju inte springa därifrån och tycker att det är hotfullt när någon kliver rakt in i hans ansikte. Han gillar inte kottar av någon anledning heller - värst är utslagna kottar, ni vet när de är taggiga. Inga kottar skall det finnas alltså. Sådant som andra barn struntar i - det vill han kolla först.

Sedan kan han köra rakt över en kant , en sten, eller en stor pinne till exempel med Wall-E...men det är tydligen en helt annan sak. I Wall-E känner han sig trygg. Då är det han som bestämmer. Fast kommer det en moppe, bil eller en snabb cykel - då blir han rädd och lite mer försiktig. Som en liten farbror!

Hemma är han i sitt essä dock - och använder sin "farbror" till att ta hand om de sina. Idag såg han till att Emilia fick lite mat i sig...han bjöd friskt av sin mat för hon verkade ju så hungrig! Med stor inlevelse matade han sin storasyster.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0