20 x Mamma Mu = Högsta vinsten!!!

Äntligen var den här dagen förbi! Äntligen kan jag börja andas igen! Djupa, lugnare andetag och slappna av lite. Det gick så bra så bra...han sov som en söt liten sten av sömnmedlet han fick.

Precis som vi planerat gick vi till lekterapin först av allt (ja - efter att vi blivit inskrivna förståss). Det är lika kul varje gång. Trots att man är en liten kille som försvinner i det stora sätet MÅSTE man köra ambulansen och blinka med blåljuset! Nu syns inte saftblandaren på bilden men den sitter och blinkar vackert på taket. Tack och lov är det inget ljud...



Efter ambulansfärden bar det av in på själva lekavdelningen. Först skulle det lekas lite med tåg och annat roligt, och tillsist avslutade vi med att micra tårta! Såklart - vem vill inte ha micrad tårta.....med ljus och allt....gulp....



Avslutningsvis var vi tvugna att gå tillbaka till avdelningen där allt skulle ske. Vi hade redan från början sagt att det inte var OK med samma "sövning" som förra gången, så de gjorde om det hela lite och det var jättebra!

Ganska fort började han såsa med ögonen och försvinna in i dimman. Men han höll mig hårt i handen hela tiden och jag fick inte kliva ur sängen! Det slutade med att vi låg där brevid varandra och höll i handen - ganska hårt - och så fick doktorerna rulla in oss båda två i salen och göra det de skulle medan lille Neo sov tryggt brevid mig, snusandes i mitt ansikte och med sin hand i min i ett stadigt grepp! Då gick det bra - för oss båda. Jag såg på nära håll att han var OK och han kände att jag var där. Jag kollade varenda litet eventuellt ryck eller tecken på obehag i hans sovande ögonlock. Han sov lugnt och stilla genom hela ingreppet och sedan rullade de ut oss igen - i samma ställning som när de rullade in oss. Tillslut kunde jag trassla mig ur sängen för att byta ställning. Varenda led var som cement - jag hade inte vågat röra mig ur fläcken när de väl började - men det var värt varenda knak i alla leder - att veta att han inte märkte något alls!

En slagen hjälte...



Med en lätt avdomnad kropp kunde jag konstatera att det blev bra den här gången. Det första han sa när han vaknade till var -"Läs mera bok" - för det var det jag gjorde när han somnade. Mamma Mu gungar. Tror att jag berättade om hur hon snodde en cykel och stack till skogs för att gunga med Kråkan cirka 20 gånger.  Men jag hann aldrig berätta klart den, så jag vet inte vad han minns. Kom bara till att hon sätter sig på gungan och försöker få fart på den! Jag läser den  dock gärna 20 gånger till om det får honom att känna sig lugn....om priset är 20 x Mamma Mu anser jag att det är gratis.....mer än gratis faktiskt...det är högsta vinsten!

Kommentarer
Postat av: Carola

Skönt att höra att det gick bra.

2009-06-03 @ 20:23:59
Postat av: Mie själv

Hej Carola! Ja, det gick kalasbra. Så vill jag att varje gång skall vara - nu när vi ändå måste göra det menar jag!

2009-06-03 @ 20:26:23
URL: http://envanligblogg.blogg.se/
Postat av: Tina

Vilken lättnad!!!

Har mått pyton och oroat mig hela dagen...

Neo,lille-en sådan hjälte!!!



2009-06-03 @ 21:39:52
Postat av: Mie själv

Tina - det gick alldeles bra. En bra gång. Nu önskar vi att nästa gång blir lika bra. Jag får väl ligga i sängen med honom helt enkelt - jag som hatar sprutor så jag nästan börjar slåss om man visar mig en nål, men för honom gör jag vad som helst.

2009-06-03 @ 21:52:37
URL: http://envanligblogg.blogg.se/
Postat av: marie

det var riktigt underbart att höra gumman!!!

han är såå stark!

2009-06-05 @ 18:03:47
URL: http://sezzan85.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0