Ge honom allt som finns!

Sitter med kalendern framför mig - nu är det så där igen att allting skall ske samtidigt. Varför blir det så? Oftast är det inte heller så att det är 3 fester på raken utan snarare olika behandlingar och annat mindre kul.

Det är dags för Botoxbehandling igen. Lika läskigt varje gång, men han är så hjälpt av det så det är bara att köra. Varje gång hoppas jag att de söver honom bättre än första gången, då han skrek av smärta genom hela ingreppet. Förstår inte varför de är så ovilliga - eller låt oss säga så här - deras ambition är att ge så lite sömnmedel som möjligt för att det skall gå ur kroppen så fort som  möjligt. Men om nu det enda resultatet är att de sover väldigt lääänge efter ingreppet, istället för att de skall känna smärtan och sedan sova kortare efteråt - ja, då tycker jag att det är ett billigt pris.

Jag kan INTE, hur de än försöker övertyga mig om att det är bättre att inte söva dem helt, acceptera att han känner den smärtan igen. OM det så innebär att han sover i 3 veckor efteråt så kommer jag att kräva att de söver honom så mycket som möjligt. Tänk er själva att stå vid ert barn som skriker av skräck och smärta medan de sticker in nålar i musklerna i benen. Ögonen som ber dig ta honom därifrån! Tårar som sprutar - från både dina och ditt barns ögon. Den lilla handen som krampaktigt håller din. Skulle ni tycka att det var OK, bara de piggnar på sig ganska fort efteråt? Nä, jag förstod väl det. Att de ens frågar!

Alltså är det hela paketet som gäller på onsdag - för då är det dags igen. Smärtstillande, lugnande, sövande, lustgas - you name it  - ge honom allt som finns och gör det ni skall för då märker han inget. Vaknar glad många timmar senare. Toppen! Han är glad, jag är glad - då är allt som det skall.

Sen är det magnetkameraundersökning lite längre fram i juni. Möte med narkosgänget inför det. Wall-E skall till hjälpmedelscentralen och få en fjärrkontroll installerad. Frågan är om vi skall försöka få till nya ortoser också när vi ändå är i farten. Undrar om inte ståskalet börjar bli för litet också. Sedan kommer sjukgymnasten hit också - det är roligt iallafall. Möte med dagis. Jag har för få dagar i min almanacka!

Fast Gotland ser jag fram emot! Jag hoppas så att det blir fint väder så att vi kan sitta i hamnen och äta glass och kolla på båtarna och bara vara tillsammans! Ett bra favoritord han har, sonen min - tillsammans


Kommentarer
Postat av: madeleine

Tips till glassätandet i Visby: finns en affär nere vid hamnen som har 100 sorters glass. De du! Snacka om beslutsångest hos de små (o vuxna)

2009-05-29 @ 19:17:41
URL: http://baravaramadlar.blogspot.com
Postat av: madeleine

Ang. botox: Dottern fick injektioner med lokalbedövning o lugnande några gånger tills jag inte stod ut med gråten, skriken, förtvivlan. Bråkade o fick remiss till ALB där de sövde ytligt med mask. Sov som en stock, vaknade efter 30 minuter med noll minne av behandlingen. Helt fantastiskt!

2009-05-29 @ 19:22:33
URL: http://baravaramadlar.blogspot.com
Postat av: Mie själv

Madeleine - då förstår du vad jag talar om! Vi är på ALB och det har varit olika. Första gången var det katastrof. Andra gången toppen. Tredje gången var inte lika illa som första men inte långt ifrån. På onsdag skall han vara sövd med allt som finns - precis som första gången. Vill de inte det tar jag ungen och går ut genom dörrarna!



Det där med 100 glassorter låter fantastiskt - synd bara att han som gillar glass (Nicke, min man) är på viktväktardiet!!! Men vi kan äta hans andel också om vi anstränger oss lite...=))

2009-05-29 @ 20:59:34
URL: http://envanligblogg.blogg.se/
Postat av: marie

usch va jobbigt för honom! funkar det inte med lugnande? Ja jag förstår inte får dom inte gå igenom tillräkligt. Att se sitt barn ha så ont är sååå ofantligt jobbigt de går inte att beskriva visst allt görs ju för barnets bästa man får tänka så men de kommer ALLTID vara fruktansvärt jobbigt!

2009-05-30 @ 18:40:59
URL: http://sezzan85.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0