Flörtisen
Äntligen! Någon har hämtat det gnälliga frimärket. Kanske lite tidigt att ropa hej än, men på mitt golv i hallen sitter min lilla gulliga tjej och grejar med en ryggsäck. Leker för sig själv helt snällt och är bara glad. Vad hände? Skitsamma - hon är tillbaka! Phu, vilken tur....frimärket tog andan ur mig.
Som grädde på moset har hon lärt sig att flörta! Tittar en innerligt i ögonen och blinkar med rynkad mininäsa medan hon levererar ett solskensleende. De är inte så dumma de små barnen. Ganska fort räknar de ut vad mammor och pappor gillar. Förmodligen vet de exakt också vad de inte gillar - och de knapparna är väldigt roliga att trycka på! Skitungar.
Fast just nu gläds jag åt att hon använder flörtknappen - den är betydligt trevligare...
Fick det nästan på bild.
Tänk vilken tur att flörtknappen finns =)! Kan få en förälder att förlåta och glömma det mesta.
Klippte ut din blogg med "det blanka pappret" och skickade det till min dotter som har Thea (1 år o 9 mån), din beskrivning stämmer så väl in på även hennes vardag! Hon blev glad, hon är inte ensam om att ha ett PLÅSTER! Kram
Skalmans mamma - ja, det är en himla tur för annars skulle behöva finnas en "reklamationslucka" som skulle ha ett gäng ungar som föräldrar tröttnat på! Nu skojjar jag bara - det hoppas jag att alla förstår.
No 1 - aha, en plåstermamma till! Hon är definitivt inte ensam. Förstår bara inte vad det är som gör att det här klistret ungarna har med sig från födseln, bara fäster på mammor?! Varför hänger de inte i pappabyxorna och låter "papp-papp" , "buhu-buhu"??? Vissa dagar skulle det ta mig tusan vara värt att byta kön bara för att se om DET skulle funka och få ungen lika glad och nöjd som när pappsen är hemma! Hmpf!
