En vanlig blogg

Öroninflammation. Penicillin. Gladare barn...och vildare. Tursamt att hon har lärt sig fräsa...

I övrigt har jag en stor sak att fira! För första gången på 4 år vände Neo sig helt själv i sin säng i natt. Från den ena sidan till den andra - helt om. Inte bara lite på sniskan sådär utan verkligen helt om! Iallafall låg han åt helt andra hållet när han ropade på mig mitt i natten. Alltså fick jag vända honom åt samma håll som gången innan. Somnade med ett leende på läpparna.

Alternativet skulle vara att jag helt ovetandes varit uppe och vänt på den lilla 4 åriga kroppen utan att ha en enda liten minnesbild av det. I och för sig är det ett alternativ som inte alls är helt absurt - hur knasigt det än låter, men jag tror inte det. Borde jag inte minnas nåt lite iallafall? Typ mina varma fötter mot det inte lika varma golvet? Eller kanske fipplandet med täcket för att nysta ut alla små fötter som viftat sig fast i lakanet? Sökandet i det svarta mörkret efter "Fågelmos" - nallen som bara måste ligga framför hans näsa. Jag tänder aldrig lampan. Kan hela proceduren med förbundna ögon.

Jag bestämmer mig för att vi har något att fira. Det är mycket roligare än att jag har gjort saker jag inte minns!

Jag säger som Neo.

-"Det är så skönt i magen att vara glad"...