En vanlig blogg

Måste säga att jag har världens gulligaste unge.

Nu fick jag inte värst mycket gjort när han var med på jobbet, men det gick superbra ändå. Neo charmade hela bunten. En del visste inte riktigt var de skulle göra av ögonen när han kom dock. Mest av allt reagerade ett utländskt besök vi sprang på. Orden tog liksom slut mitt i meningen när Neo dök upp i Wall-E. Sedan vände de bort blicken och talade vidare.

Neo själv körde rally runt en pelare i lobbyn under glada rop och struntade fullkomligt i tanten som talade konstigt.

En kollega dök upp med en stor låda i famnen. Honom känner Neo sedan tidigare.

-"Hej, Neo!" sa kollegan

-"Hej. Vad har du till mig?" svarade han och stirrade på den stora lådan. Helt övertygad om att alla som dyker upp med en låda avser att ge honom en present.

Kollegan fann sig snabbt och halade upp en liten kul pryl ur lådan som Neo fick. En mycket nöjd liten kille fräste vidare i sin gula rulle.

Mitt på dagen efter lunch började han titta i kors av trötthet. Nu är det så himla tursamt att vi har ett vilorum ca 2,5 meter från mitt skrivbord. Där bäddade jag ner honom i sängen som står där i det ombonade rummet. Tänkte att han kunde ligga där och fnula lite. Trodde aldrig att han skulle somna, men till ljudet av knapprande på tangentbord, några samtal här och var samt lite folk som vandrade runt i kontorslandskapet loggade han ut och snusade sött. Det såg så skönt ut att jag gärna hade gjort honom sällskap.

Dörren stod på vid gavel för att jag skulle höra honom när han vaknade. Flera personer gick förbi och betraktade den lilla sovande figuren. Utanför dörren stod Wall-E och påminde alla om att det var en annorlunda liten människa som låg där och sov i sängen. Hjärtan sattes i brand och efter den dagen kommer ingen av dem som träffade honom ha kvar sina förutfattade meningar om funktionshindrade...om de nu hade några.

Allt tackvare ett litet möte med Mitt Barn....Mitt glada lilla barn - du är en sann hjälte!