-Du kan väl städa istället!

Igår mötte jag två snart 5-åriga ögon som gått en hel vecka och burit på en fråga. En för honom riktigt viktig fråga. Eller snarare det han ville att mitt svar på hans fråga skulle vara.

Det hela började i måndags, när vi var på väg till dagis och han visste att han inte skulle träffa mig på en vecka, sa han:

-"Mamma, du kan väl låta bli att sakna mig den här veckan?"

-"Hur menar du då?" frågade jag för att jag skulle veta vilket svar han ville ha

-"Jo, när man saknar någon gråter man, så du kan väl låta bli att sakna mig?"

-"Jag kan väl sakna dig utan att gråta. Går inte det bra?"


Jag såg att han inte var ett dugg nöjd med svaret. Det riktigt hördes hur han förde en inre dialog med sig själv. Som att han var tvungen att hitta ett sätt som jag, med min begränsade mamma-kompetens, kunde köpa. Nu när jag inte fattade att jag skulle låta bli att sakna honom när han inte var hos mig. Så att han kunde vara säker på att jag inte satt och grät en hel vecka. Tillslut kom den bästa lösningen han kunde tänka sig.


-"Du kan väl städa istället!"

Jag lovade dyrt och heligt att jag skulle städa som aldrig förr och inte gråta en enda tår. Bara vara lycklig med min städhink. Han tittade skeptiskt på mig. För första gången såg jag att han faktiskt räknade med att jag kanske ändå inte var helt ärlig i mitt svar. Att han liksom anade att jag KUNDE tänkas lura honom - hittills har han litat 100% på allt jag sagt. Han har blivit så stor att han räknar med möjligheten att svaret han får kanske inte är helt sant. Tillslut tittade han bort och började leka med något annat.

Så igår, när han kom hem till mig, var första frågan:


-"Har du städat riktigt noga nu?"


Jag hade iallafall bäddat sängen och faktiskt plockat iordning lite extra, så att han skulle se att jag inte "saknat honom". Två nöjda små armar kom om min hals och sedan orden:

-"Åh, min mamma!"


Ja, Mitt Barn - Åh, din mamma....Åh, Mitt Barn!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0