Jag bor högst upp!
Jag betvivlar inte en enda sekund att det inte är bra för tänderna att suga på napp. Det kan säker hända att man kan behöva ha tandställning. Må hända sticker jag ut hakan om jag säger att jag tror att OM man nu får tandställning OCH har sugit på napp, så tror jag någonstans att man hade fått tandställning ändå. Att liksom förutsättningarna fanns där innan. Napp eller inte. Att nappen liksom inte är den alldeles avgörande faktorn. Jag kan ha fel, men...Så klart att det inte hjälper till att använda napp, det fattar jag också.
Sedan vet jag att napparna idag har en helt annan ergonomi än de som fanns när jag var liten. Då, på stenåldern, såg alla nappar likadana ut och av dem fick man utstående tänder bara man tittade på dem. Idag existerar inte nappar som ser ut så. Alla har någon sorts utformning som passar bettet avsevärt mycket bättre än stenåldersnapparna. För att inte tala om tummar...den dagen någon kan ge tummen en ergonomi som är bra för barnens bett - då har stamcellsforskningen gått väldigt långt! För att inte tala om genforskningen.
- "Ett barn med platta tummar, tack...och ljust lockigt hår".
- "Ska bli. Följ med in till sal 1 här. Det är där vi gör platta tummar och lockar. Hårfärgen kommer i sal 2...".
Det jag ville åt var det här med att det inte är så mycket idé att tvinga ungar att sluta med napp, för det kriget vinner ingen - oavsett om man lyckas bli av med nappen eller inte. Har man nappen kvar trots krig, gick det åt skogen. Har man lyckats få ungen att sluta med napp, har vägen dit garanterat varit otroligt sorglig och separationskantad - och då har det egentligen också gått åt skogen. Iallafall i mina ögon. Då har man visat en gång för alla att jag kan sno din trygghet, bara så att du vet det lilla älskling. Passa dig! Lita aldrig på att det du har kan tänkas vara. Det kan när som helst ryckas bort från dig, bara för att jag vill det.
Nu har jag tagit i och dragit det till sin spets. Ni behöver inte hålla med mig, och tvärt om, men nu vet ni vad jag tycker och vad jag menar.
Är det någon nu som vill ställa sig nedanför min balkong kan jag informera om att jag bor högst upp och en hel del andra människor kommer att vakna under processen. Yla på.
Här är vår napp. Ingen annan accepteras - av ungarna. Pigeon = myspys.Först av allt vill jag också säga att ni är några stycken som reagerat. Ingen behöver känna sig träffad. Det är aldrig min mening att sätta pekfingrar i ögonen på folk. Är det det, framgår det väldigt tydligt.
Några av er är anonyma och det är helt OK.
Det är kluvet att sluta med napp. Man vill sitt barns bästa. Alla vill det. Vad som sedan är sitt barns bästa kan man bara välja själv. Iallafall om man är normalt kapabel till empati och föräldrarskap. Det är de allra flesta. Jag har också tänkt tanken att jag kanske skulle tänka mer på deras tänder, men jag faller alltid ned i att en trygg unge är bättre än en ledsen unge. Trygg unge för mig är att jag vet att de känner att de är helt 100% säkra med mig utan rädsla. Att de kan skrika "jävla skitkärring" (när det är dags för det...) och ändå veta att jag, skitkärringen, står kvar där vad de än gör. Nappen kan tyckas vara avgrundsvägar från detta, men någonstans börjar det. Om de får vara trygga med sin napp utan att jag hotar ta bort den utan att de är med på det, ja då har jag lagt grunden på nåt sätt. Sedan behöver man ju inte ha napp 24 timmar om dygnet. När man sover räcker gott och väl. Tycker jag. Iallfall när man blir lite större. Mika kan sitta i ett hörn i köket med mig och bara mysa med sina trasslor (snuttisar) och en napp och man bara ser hur hon formligen suger i sig trygghet och mys. Hon liksom pausar. Och jag låter henne göra det. Det är helt OK. Att i det läget bestämma mig för att jag skall vinna över hennes nappbehov....njä, det struntar jag verkligen i. Jag ser absolut ingen vinnare i det kriget. Det finns värre krig vi behöver gå igenom senare. Och som sagt - tids nog kommer hon att lägga av den iallafall.
Andas lugnt och lita till er inre röst. Det gör jag. Det är rätt för mig. Men det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för någon annan. Facit till att vara förälder finns inte. I den handboken finns bara en enda mening: Älska era barn! punkt
