Jag vill bli tandläkare!
Jag skulle vilja vara tandläkare. Alla som känner mig hoppar högt nu. Jag avskyr nämligen tänder. Verkligen avskyr. När ungarna kommer med sina tappade tänder skulle de lika gärna kunna visa mig en avsliten arm! Det är ju en kroppsdel för tusan. Vedervärdigt. Fattar ni vad som händer när man sitter runt matbordet och folk börjar ta fram tandpetare och skall rensa. Bläk! Jag rensar inte ludd mellan tårna vid matbordet, så ni kan väl lägga av och rensa era kroppsdelar, tack. Rys rys....
Men nu har jag alltså kommit fram till att jag vill bli tandläkare. Inte för att jag plötsligt gillar de här äckliga tänderna - nej, det är MAKTEN jag vill åt! Makten över barnen...
Neo håller på att sluta med napp. Iallafall här hemma hos mig. Åtminstone håller han på att begränsa napperiet, vilket man kan tycka verkligen är på tiden. Hittills har jag inte lagt någon energi på att sluta med napp, eftersom jag VET att alla barn tillsist slutar med napp på ett eller annat sätt.
Jag har 4 ungar så tro mig! Ni kan lägga ner alla era superupplägg med att ge napparna till Tomten eller vad det nu är ni hittar på. Få stora barn suger på napp kan jag meddela och ingen utav mina barn har tänder som står rakt ut som betar, OK. Jag vill bara klargöra detta på en gång. För er som sliter ert hår och kämpar i motvind. Till er som lyckats med ett sådant projekt kan jag bara säga "Grattis".
Nu när det är klart kan vi komma till saken. Neo vill inte ha tandställning! Det har nämligen tandläkaren talat om att man måste ha om man suger för mycket på napp. Jag råkade nämna det till honom lite omilt när vi åkte bil hem från dagis och jag inte hade någon napp med mig. Trött och grinig satt han i baksätet och formligen ylade att jag skulle "hjälpa honom" för han "måste ha en napp"! Tårarna sprutade och han var helt galen. Jag också...
- "Du kan sluta yla nu för jag kan inte trolla hur högt du än skriker"...skrek jag till honom. (Inte så pedagogiskt, jag vet men vad tusan...)
- "Hjälp mig! Jag kommer inte att klara mig hela vägen hem!!!" skrek han och ulkade hejdlöst
- "Förresten får man tandställning om man suger på napp för mycket. Det sa tandläkaren. Kommer du ihåg det?" skrek jag...ännu högre för att överrösta honom
Poff! Helt tyst! Vad tusan hände? Dog ungen? Nädå. Tankeverkstad. Inte ett pip. Små händer med neddragen tröja över torkade snor och tårar.
På kvällen vid läggdags var det puss puss och nappen in. Hej då. Ses imorgon. Vink vink. Snutti snutt. Jag tassade ut och hann väl klämma ned rumpan i soffan innan jag hörde snyftandet. Jag tassade tillbaka och undrade vad det var som stod på.
-"Jag måste sluta med nappen annars kommer jag att vakna utan tänder. De måste hållas fast av en tandställning", snyftade han med stora tårar rullande över kinderna.
- "Men vi kom ju fram till att du kunde ha napp när du sov men bara då. Inte i soffan och inte i bilen eller så. Bara när man ligger ner. Då trillar inte tänderna ut." försökte jag.
- "Men jag behöver mina tänder. Och Mika då? Hon kommer verkligen att behöva tandställning!".
Nu blev han ännu mer ledsen för att hans bäbis skulle tappa alla tänderna. Där låg hon och sov helt ovetandes om att hon skulle vakna utan alla sina tänder imorgon och därför bli inlindad i en tandställning.
- "Lilla gubben, nu bestämmer jag att det är helt OK att sova med napp om du vill. Du kan ju inte ligga och gråta hela natten. Dessutom lovar jag att dina tänder kommer att sitta exakt där de är nu, när du vaknar. Så det så!"
- "Men det gåååååår inte! Tandläkaren sa...." ylade han...och så där höll vi på.
Iallafall tills att jag dragit i hans tänder för att visa att de visst satt så fast att ingenting skulle få dem att trilla ut under natten. Jag fick berätta att jag också sugit på napp när jag var liten. Tillsammans kollade vi att mina tänder minsann satt väldigt fast de också. Sedan gick vi över till Kim och Kevin. Jodå, det hade han sett, att de hade tänder båda två. Och Kimpan hade dessutom börjat suga på tummen när hans korkade mamma försökte få honom att sluta suga på napp, och höll på med det tills han var bra mycket äldre än vad Neo är idag.
Det är ta mig tusan bland det knasigaste jag gjort. Därför kan jag idag säga till alla föräldrar som har nappångest - skit i det! Ungarna löser det helt själva! En dag fattar de att det är både töntigt och dumt och då lägger de av. Punkt. Jäkligt mycket bättre än att man snor nappen och så åker tummen in istället. En tumme kan man inte lägga i väskan. Och en tumme åker in i munnen när man inte tänker på det, bara för att den finns där. I klassrummet tex när man kollar på film eller fröken läser saga. Pinigt!
Nåja. Tillslut lugnade han ned sig och lovade sig själv att han bara skulle ha napp när han somnade. Och när han somnat skulle han plocka ut den och lägga den under kudden.
När jag några timmar senare tittade till honom låg han och höll i nappen, väl förankrad i munnen....sovandes!
Men shit, vilken power de har tandläkarna! Den vill jag åt!
Hej!
Jag sög på napp väldigt länge och hade dessutom underbett så det blev tandställning i 1,5 år för mig. Jag var 14-15 år då.
Som vuxen har jag behvöt använda bettskena eftersom jag har ett öppet bett. Har slipat ner mina baktänder otaliga gånger men det hjälper inte. Det är sant att man kan behöva tandställning om man använder napp för länge!
Vi försöker att få våran son Erik att sluta med napp och som du förstår är jag väldigt angelägen om att han inte ska få ha den för länge.
Dock så har vi tränat att få honom torr på dagarna och vi var rädda för att det skulle bli för mycket för honom att sluta med napp samtidigt.
Ja du Mie, säg den 10 åring som har napp...
Kram
Jag skrattade högt för mig själv när jag läste om tandställningen! Han är för go'. :-)
A - inte så många. De finns säkert, men då tror jag att de har fler problem än nappen iallfall.
Madde - han är en sådan knasunge ibland att man undrar hur han får till allting.Och hur han har kommit på att tänderna ramlar ut om man inte har tandställning vet jag heller inte. Måste se över hur jag kommunicerar med honom...=))
StinaB - jag förstår att det var traumatiskt och jag försöker inte på något sätt förringa att det är hemskt jobbigt med tandställning. Inte heller säger jag att man INTE kan behöva ha tandställning på grund av nappsugeri. Det kan man säkert. Det var liksom inte själva grejen. Sedan tror jag att du tänker helt rätt om det här med att göra två saker samtidigt. Man kanske skall välja en sak i taget tänker jag. Oavsett kan du vara helt övertygad om att han kommer att vara både torr och nappfri när han är mogen för det. Gör inte för stor sak av det. Var sak har sin tid. Det är min övertygelse. Vi har precis fått en liten torris här - Mika. Hon bara valde det själv på nåt sätt. Det enda jag har gjort är att mellan varven satt henne på toan och om hon gjort nåt har hon fått stående ovationer. Toa = kul. Kul = vill ha mer kul. Och på den vägen är det. Har hon inte gjort nåt så var det inget med det. Nu skall jag sluta tipsa. Speciellt när jag inte blivit ombedd. Hoppas att det går bra för er, oavsett projekt!
Jag sög på tummen ända upp i elvaårsåldern. Har dessutom alltid haft bra bett och fina tänder, till och med min gamla morfar kommenterade det halvåret innan han dog.
Som du säger kom tummen automatiskt in i munnen i soffan framför tv:n, och på natten när jag sov, även om jag ville och försökte sluta. Till slut gav det sig. :) Om något har jag en väldigt bakterieresistant mage. ;P
