Helt på och lite till!

Ibland undrar jag om det är så att jag förskönar hela tillvaron kring Neo. Om det är så att jag så till den milda grad vill att det skall gå så smärtfritt som möjligt att jag bara inte fattar läget, om ni förstår. Att jag går omkring och tror att allting är helt OK, och så är det inte det.

Som det här med att han är helt normalintelligent. Är jag så förnekande att jag inte ser att han har svårigheter med intellektet? Är jag så blind att jag inte ser sådana svårigheter för att jag inte vill se det? Men så sätter jag honom på prov för att se om jag har rätt eller fel. Eller så här, HAN sätter mig på prov och bevisar motsatsen. Senast igår när vi satt på balkongen och mös i solen.

-"Mamma, ångrar du någonting?"

-"Hur menar du ångrar. Vad betyder det, tycker du?"

-"Att man vill tillbaka. Till hur det var innan det som är nu."

Jag är överbevisad. Jag är varken blind eller förnekande eller förskönande - grabben är helt på och lite till!

Kommentarer
Postat av: Marie - Från en prematurmammas hjärta -

han är så vis och smart denna underbara kille. Jag blir alltid så rörd och facinerad över han tankesätt<3

Postat av: Mie själv

Marie - ja, han är en riktig liten klurig kille. Men jag tror inte att han är unik. Det innebär att andra barn, som både kan och inte kan tala, också tänker så här även om de inte kan uttrycka det. Kan vara bra att ha i tanken framförallt när man talar med funktionshindrade barn. Bara för att de inte kan kommunicera behöver det inte betyda att de inte kan tänka! Jag tror att alla barn är lika dana på insidan. Gäller att ge dem utrymme att få vara det. Kram //Mie

2011-04-28 @ 11:00:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0