Mitt Barn måste få leka utan att riskera livet

Idag stelnade blodet i mina ådror. På en ögonblickssekund frös hela mitt system. Som att någon hällt en hink iskallt vatten över mig. Ett telefonsamtal som meddelade att en av de saker jag fruktat mest just hänt. Plötsligt varken såg eller hörde jag någonting annat under flera sekunder, innan autopiloten gick in. Det var skolan som ringde. Neos skola.

-"Allting är Ok. Det gick bra, men Neo har ramlat med Wall-E..."

Först tänkte jag att de måste ha blandat ihop hans hjälpmedel, för hur kan han ramla med Wall-E på skolgården? De måste mena rollatorn.

-"Ramlat? Med Wall-E?

-"Ja, med Wall-E"

-"Men hur? Den väger ju 80 kilo. Den ramlar inte bara..." sen blev jag helt tyst.

Inne i mitt huvud började bilder rulla. De jag i mina rädda stunder redan sett. De som skrämmer mig mest. Den lilla tunna kroppen som faller tillsammans med en 80 kg tung elrullstol. Hur huvudet som sticker upp över kanten inte har en enda chans att stå emot krafterna. Den lilla nacken som knäcks. De små armarna som inte kan göra någonting alls och bara går av som små tändstickor. Hur kan ett fall med Wall-E gå bra? Och hur kunde det hända?

Neos skola är fantastisk för ett barn som åker rullstol. Den har en klätterställning där man kan köra upp med Wall-E. Det är gupp och rassel som känns i hela kroppen. Jätterolig. Där hade ett annat barn kommit fram till Neo och plötsligt i en snabb rörelse greppat tag i styrpinnen och backat Neo ut över kanten, under ett staket. Ungefär 30 cm ner till marken. Det skall vara helt omöjligt men uppenbarligen var det inte det.

80 kilo elrullstol for bakvänt ner med Neo i gruset som omger ställningen. Framdäcken fastnade över kanten och Neo blev hängande över ryggstödet. Chockad. Vettskrämd. Men vid liv...

Kan ni förstå hur världen stannade för mig just i det ögonblicket? Tack gode Gud för att han åkte bakvänt över kanten och inte framlänges. Det vågar jag inte ens tänka på. I det scenariot finns bara ett utfall är jag rädd.

När jag kom till skolan var han lugn och glad. Han till och med rullade upp med Wall-E och visade mig var det hände. Det tycker jag var ganska viktigt. Att han vågade åka upp där igen. Han ska inte behöva vara rädd för att leka när han är i skolan. Men skadan är redan skedd.

-"Mamma, jag vill bara leka där när de andra barnen har gått hem."

För första gången ifrågasatte jag mitt normala val av svar, där jag vanligtvis skulle ha sagt att han inte alls behöver vara rädd för att leka där. Att han kan vara där precis lika mycket som alla de andra barnen. Jag kan inte ge honom det svaret när jag själv inte vet och känner  att han är säker till 100%. Att ingenting kan hända honom. Just nu vet jag inte vad jag känner, eller vad jag skall göra.

Mitt Barn måste också få leka, utan att riskera livet!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Har inga funktionshindrade barn, men jag kan inte annat än rysa när jag läser det du skrivit. Skolan måste ju prata med alla barn och förklara vad det innebär när man gör på det sättet. Inte säkert att alla barn förstår. Tills det fungerar måste han få ha med sig rastvakt/assistent så att även han kan leka på rasten!

Stå på dig, det verkar du ju vara bra på!

2011-08-29 @ 21:58:39
Postat av: Marie - Från en prematurmammas hjärta -

Såå otroligt skönt att allt gick bra trotts händelsen!! Massa kramar till er<3

Postat av: Stina

Usch så hemskt! Vilken jäkla tur att han klarade sig! Skickar några styrkekramar för det behöver du nu.

2011-08-30 @ 17:11:42
Postat av: Mie själv

Anonym - han har en person som är med honom, men ibland händer saker så fort att man inte hinner göra något. Det gäller att passa honom intensivare. Eller egentligen inte honom, utan de andra barnen runt omkring honom. Sådant får bara inte hända. Skolan tog tillfället också att förklara för de andra barnen att ingen någonsin får röra hans rullstol. De är hans ben. Ingen annan skulle drömma om att ta någon annans ben. Det är samma sak. Fast den är ju så intressant tyvärr. Knallgul och ser hur cool ut som helst. Ett barn hade tidigare sagt till sin fröken:



-"Nu är det min tur att köra den där. Han har haft den jättelänge!"



Då är det inte lätt att hålla fingrarna i styr. Men som sagt....det får inte ske. Det bara får inte ske och jag kan inte stänga in honom. Du får inte leka för du åker rullstol. Glöm det! DET kommer definitivt inte att ske!



Ni andra: Tack!

2011-08-31 @ 13:37:15
Postat av: Ida Andersen

Vilken tur han hade, lille Neo. Han är stark som vill dit igen och leka. Hela han spruder av intelligens och jag blir alltid så berörd av det du skriver om honom. KRamar till er

2011-09-01 @ 12:40:19
URL: http://praecox.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0