Han bär på ett helt grustag
Varannan vecka behöver jag inte oroa mig för att glömma en enda pryl när vi går iväg på morgonen. Jag har nämligen en levande extern hårddisk i form av en skiträdd 5 åring!
Vid ett tillfälle hade jag glömt plånboken när vi skulle iväg och jag var tvungen att ha den. Jag kutade iväg som en galenpanna för att det skulle gå fort. Nu är ju Neo helt livrädd att jag skall dö när han inte ser mig och plånboksrushen blev en hiskeligt skrämmande "nära döden" upplevelse för honom. Efter den gången kollar han alltid att jag har ALLT med mig när vi går. Så att jag inte skall behöva hämta nåt i efterhand.
Dessutom försöker han kartlägga alla eventuella möjliga situationer när jag kan komma att behöva lämna honom i bilen. Och jag menar verkligen ALLA! Här om dagen fick jag en liten enkel fråga:
-"Mamma, kan man rida häst när det inte är sommar?"
-"Ja det kan man väl. Hurså?"
-"Jo, det är ju vinter nu och jag går inte på ridningen så jag undrade om man kan rida när det är vinter?"
-"Jo då. Din ridning börjar om några veckor"
-"Du vet när jag ridit klart och vi skall hämta Mika...måste jag sitta kvar i bilen då?"
Aha, det var där skon klämde! Efter ridningen har vi hämtat Mika på dagis och han har suttit kvar i bilen. Utan problem kan jag tillägga. Men nu är situationen en annan. Nu ville han kolla om det var ridning på gång och om han i så fall måste sitta kvar i bilen när han är klar och Mika skall hämtas.
Lilla Gubben, det går åt mycket energi till att kartlägga allt läskigt som kanske kan tänkas hända, och så vill han vara stor och modig och maskera det bakom lite finurlighet. Istället för att fråga om han inte kan få följa med ur bilen när vi hämtar Mika. Jag slutar aldrig att förvånas över hans tankeförmåga.
Jag avslutade det hela med att han självklart får följa med mig ur bilen och inte behöver sitta kvar. Då plötsligen försvann oron och han meddelade att han längtar efter "sin häst".
En sten mindre att bära på för honom. Just nu bär han omkring på en helt grustag, minst!
