Äntligen!

Äntligen har jag fått barnen igen! När jag får dem i mina armar fylls energidepåerna på. Sedan när jag lämnar iväg dem igen är depåerna tomma, men det är en annan sak. Där och då, när jag varit utan dem och levt lite som ett skepp i storm så blir de mina ankare. Och jag är deras.

-"Äntligen får jag krama dig igen!" sa Neo när jag fick tag på honom.

Precis innan hade jag fått ett litet lurvigt troll i armarna. Hon kom springande och liksom gnuggade sig in i min famn. Körde näsan i halsgropen på mig och meddelade att:

-"Du är min mamma och jag är din Mika!"

Det är sådant som inget i hela världen kan ersätta. Ett laddat möte där båda sidor törstat efter varandra. Nu har vi alltså äntligen semester tillsammans.

Får se vad vi hittar på. Det beror på dagsformen och vädret. Skall sätta mig ned och andas lugnt och stilla, så att jag kommer in i mysläge. Steg 1 är att mysa tillsammans efter så lång bortavaro (2 veckor). Sedan kan vi börja aktivera oss.

-"Mamma, jag behöver verkligen dig!" sa Neo idag när jag la honom i sängen för natten

-"Och jag behöver vatten..." sa Mika från sin säng.

Två behov som jag just nu kan tillfredsställa. Bäst att passa på!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0