En vanlig blogg

Kom i kontakt med en reporter som tänkte göra en artikelserie om hur det är att leva med barn med funktionshinder. De skulle spegla sidor man som utomstående inte ser. Hur mycket jobb det kan vara kring ett barn som behöver extra vård och stöd. Mycket intressant, men jag kan tycka att de missar målet lite om det är tanken att visa omvärlden hur mycket arbeten och besvär det är kring ett litet liv med funktionshinder. Det är det ju naturligtvis, men det är inte det jag tycker att jag vill att folk skall förstå. 

Jag skulle vilja se en artikelserie med inriktningen att dessa barn är barn precis som varenda annan unge på jorden. Bara i en lite annorlunda förpackning. Där målet är att ta fram personen bakom handikappet. Så att folk inte blir så rädda eller obekväma i kontakten med barn med funktionshinder.

Precis som författaren till boken "Grabben i kuvösen bredvid" säger i sin andra bok "Ett CP-bra liv", Jonas Helgesson. Han gör en liknelse med programmet "Extreme Home Makover". Har ni sett det? Det är en programserie där de gör om en familjs boende och liv genom att totalt bygga om deras hus i sann amerikansk anda. Detta under tiden som familjen är bortrest. Sedan när de kommer hem för att se underverket står det en stor jäkla buss parkerad framför huset så att det inte går att se ett smack. Tillsist skriker hela publiken som är samlad "MOVE THAT BUS!" och så blir huset synligt.

Det är som att det står en sådan stor jäkla buss framför alla barn med funktionshinder och man bara vill skrika "MOVE THAT BUS!" så att de som träffar dem istället kan se individen - själva barnet och inte handikappet. Det tycker jag är en grymt bra liknelse.

Shit vad många bussar det står parkerade runt om i samhället! Det behövs ett helt gäng busschaufförer för att flytta på dem - det är vi - vi föräldrar till barn med funktionshinder.


Men jag måste ändå säga att jag med nyfikenhet ser fram emot artikelserien. Bara ATT de gör den är ett steg i rätt riktning.