Moahahaha, det kan jag bjuda på!

Wall-E är på dagis - ensam! Det är inte ett straff utan bara ett tillfälligt måste. Bilen är nämligen på verkstaden. Det i sig innebär att jag få köra tvillingvagn till affären och så vidare. Neo är så pass liten att han fortfarande får plats i tvillingsulkyn, och Mika är så nöjd och glad när hon får åka brevid honom.

Låter ju konstigt men att gå på affären med en tvillingvagn gör oss liksom osynliga. Iallafall jämfört med en knallgul elrulle! Det är ingen som stirrar på honom och istället passerar vi som vilken barnfamilj som helst. Det är inte ens någon som ifrågasätter om han är för stor för att åka vagn egentligen. Tills han avslöar sig själv vill säga!

När jag stod i kön för att hämta ut ett paket böjer han sig fram till pakettanten och säger förtroligt:

-"Jag skall börja skolan till hösten!"

Tanten tittar på honom och sedan på mig med blicken "Ja-se-ungar-vilken-fantasi-de-har" och ler lite medkännande. Jag säger ingenting. Och Neo struntar fullkomligt i hennes tystnad, böjer sig lite närmare och säger:

-"Jag har bara ett problem"

-"Öh, jasså?" säger tanten och tittar på mig för att se om jag skall avslöja det uppenbarligen ljugande barnet i vagnen...

-"Jo, sörru, jag har inga skolböcker....!"

Jag kände hur fnisset inom mig bubblade ut farligt nära ytan så jag rullade snabbt som ögat ut ur affären. Nu är vi inte längre osynliga ens med tvillingvagnen, men inte för att de fattat läget utan för att de ser en mamma som låter sina barn ljuga folk rakt i ansiktet utan att lyfta ett finger!

Moaahhaaahaaaa, det kan jag bjuda på!


Kommentarer
Postat av: Marie-Från en prematurmammas hjärta-

hahaha ;)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0