En vanlig blogg

Efter en ihärdig träningsperiod i kombination med en grym envishet har nu sonen lyckats lära sig att vissla! Eller ja, vissla och vissla....det piper lite halvfalskt men ändå.  Tekniken är väl inte lysande men det är en start. Och så lycklig han blev över den nyvunna färdigheten! Jisses.

Han satt i rullstolen i hallen, för det var det enda stället i huset där det fungerar att vissla enligt honom själv. Under stor koncentration satt han där och testade sin nyvunna kompetens - vissling under inandning!

-"Mamma, hörde du?"

-"Ja, jag hörde. Du kan ju!"

-Men du, var det vissel på insidan eller utsidan?"

Nu gällde det att ha tungan rätt i mun...för menade han om det hördes på utsidan eller att bara han hörde på insidan? Eller menade han att det var en vissling på inandning eller på utandning?

-"Hur menar du med insidan?"

-"Det låter liksom bara inåt!"

-"Jag hör iallafall här på utsidan och visslingen funkar fint på inandning. Du får väl öva åt andra hållet sen när du är jätteduktig på det här hållet"

-"Äh, jag kör inåt!"

Så satt han där i rullen i hallen och småpep på inandning. Tänk att nåt så litet kan vara så stort! Han kan vissla! Inte utan att jag sögs med i den där stoltheten....