Sitt kvar på filtar av rädsla...

Det har varit tyst från oss ett längre tag. Jag kände mig blottad och valde att backa från scenen lite. Jag är inte blyg, men skygg ibland. Idag hände dock något som jag bara inte kan låta bli att skriva om!

Jag har stämplats som otalbar! En otrevlig inblick i hur det är att vara "osynlig".

Vanligtvis när man träffar människor man tidigare bara sagt hej till, lite närmare, så brukar man tala om vädret i olika former; kommande väder, tidigare väder eller bara vilken typ av väder som helst. Till exempel på första picknicken med alla föräldrar och barn på dagis eller skolan.

Idag hade vi exakt en sådan picknick med Neos förskoleklass. Vi kom dit och jag noterade att jag nog mött samtliga i kapprummet och sa glatt "Hej" till alla. Som vanligt noterade jag också att folk tittade på oss fast de försökte att låtsas som att de inte alls glodde. Så långt allt som vanligt alltså. Vi är vana att bli glodda på. Helt ok. Jag vet att vi syns och väcker nyfikenhet. Jag tittar också på barn i elrullstolar, och då har jag ändå ett eget.

Men sen hände nåt konstigt. Folk vände sig bort från oss. Placerade ut sina filtar på behörigt avstånd och tillslut satt vi med vår filt mitt i en ring av ryggtavlor!

Jag dukade upp till barnen och låtsades som att det regnade. Men på insidan kände jag mig mer ensam än om jag faktiskt varit helt ensam på den här gräsplätten. Vi åt vår matsäck och sedan for ungarna iväg och lekte med de andra. Kvar på filten mitt i cirkeln av vuxna ryggtavlor satt jag och var otalbar.

Nu är jag specialist på att upptäcka dolda blickar, och de var ganska många. Jag såg även de obekväma rörelserna, vilket betyder att även de noterat läget.

Jag kan förstå att man som betraktare känner sig obekväm och inte vet vad man ska säga, men från det till att bli vänd ryggen av en hel föräldragrupp...det är något helt annat. Jag är ingen blyg viol som sagt, men i den här situationen decimerades jag till otalbar. Neo befriade mig från osynlighetsfilten genom att säga att han ville gå hem. Han var färdiglekt och hade fått nog.

Jag begär inte att folk ska blotta sin nyfikenhet och fråga kring Neo, men man kan prata med mig om vad annat som helst. Vädret tillexempel. Jag bjöd till och med in till det.

Så, om någon känner igen sig och någon gång befunnit sig på en filt där man vänder någon ryggen - skärp er!

Hade det varit en blyg viol på den filten hade ni knäckt henne. Nu satt där en betraktande tiger, förvänta er ingen förmildrande omständighet. Jag kommer aldrig mer att sänka mig så lågt att jag gör om det. Det är långt under vår värdighet att ge er tillfälle att göra oss till otalbara. Förlusten är er. Ni hade kunnat få en grym väderrapport tillsammans med svar på några av de frågor ni bär på!

Sitt kvar på filtar av rädsla bortom vanligt hyfs!




Kommentarer
Postat av: Marie - från en prematurmammas hjärta-

Jag blir såå arg när jag läser detta. Det bara kokar i mig!!!!!

Postat av: Gullanmamman

Gör ont i hela mig. Känner tyvärr så väl igen situationen. Känner igen MIG och mitt barn. Människor kan vara grymt elaka, medvetet eller omedvetet. Som om man inte har det tillräckligt jobbigt ändå. Ser jag dig nånsin på en filt någonstans så lovar jag att både rusa dit direkt och ge dig en stor kram!

2012-06-14 @ 16:08:50
URL: http://pussegullan.blogspot.se/
Postat av: Heléne

Bra rutet! I know the feeling. Men hur fan gör man?

2012-06-17 @ 22:42:55
URL: http://www.pasda.blogspot.com
Postat av: carina wiidh

Hej! Du är lika välformulerad, stark, klarsynt och fantastisk mamma nu, som tidigare! Jag är inte in på bloggen så ofta, men när jag läser så går det alltid rakt in i hjärtat och ger eftertänksamhet...

Kram o hälsningar No1

2012-06-28 @ 23:33:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0