Tack Gode Gud att det inte fanns någon knapp...

Idag var jag på ett skolmöte m teamet kring Neo. Brukar ha två sådana per år. Jag måste säga att Neos skola är helt fantastisk! Varför?

Jo. De är så engagerade i Neo och allt som rör honom. De vänder ut och in på sina arbetssätt för att anpassa för honom. Idag fick jag veta att till och med gympalärarna skall gå en utbildning för att bättre kunna anpassa lektionerna för honom. Då var det bara det lilla problemet att kursen bara gick i Göteborg. Ja då skickar de helt sonika dessa två lärare dit!

Han har gått ynka 6 veckor i ettan och de har redan sett att det är svårt för Neo att hänga med i tempot och han blir snabbt trött. Han har det svårt m läsningen och matten på grund av det, och då har de kallat in specialpedagoger. Till dem går han och får göra i sitt tempo. De frågade mig vad jag tyckte om det?

Mitt svar blev att jag har ett lite annat perspektiv och låt mig berätta lite kring det. Jag fick en liten kille som blev helt utdömd av läkarna. Han skulle inte kunna äta själv, inte tala, inte bli torr, inte kunna lära sig saker som andra barn och inte kunna sitta eller gå själv. Där och då ville jag trycka på knappen och låta honom somna in för att slippa leva ett sådant liv. Problemet var bara att han andades själv, så det fanns ingen knapp att trycka på. Och nu sitter vi här och ni undrar om det är OK att han får specialundervisning så att han får lära sig läsa och räkna i sin takt?

För mig är det helt fantastiskt att han kan allt det han kan och jag kan bara säga YES! Ni får ge honom vilken hjälp ni vill. Ungen läser och det är ett mirakel i sig!

När jag var klar hade jag tårar på kinderna och det var jag inte ensam om. Plötsligt förstod alla Neos styrka och magi. Och mitt perspektiv.

De träffar dessutom Neo varje dag och har charmats av hans personlighet, verbaliteten och humorn han utstrålar. Han har blivit en del av deras vardag och de är personligen engagerade i hans lilla figur. Ytterligare en av hans styrkor som kommer att lyfta honom genom livet.

Jag är så innerligt tacksam för deras insatser för Neo. Och tack Gode Gud för att det inte fanns någon knapp att trycka på den där dagen för snart 7 år sedan...


Kommentarer
Postat av: Jenny Alexandersson

Kom-i-håg-lapp till mig själv:
"Inte läsa Mies blogg på jobbet - Kollegor tittar konstigt på en som sitter och bölar och ler vid datorn"

2012-10-22 @ 07:37:03
Postat av: No 1

Sitter på gården, som den där påsken, läser din blogg och gråter av alla känslor. Bamsekram till dig!(och dina fina barn)

Svar: Tack snälla No1! Jag suger åt mig som en svamp.
Mie

2012-11-03 @ 00:34:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0