En vanlig blogg

Turligt nog kunde vi vara ute hela tiden. Ännu turligare var att det var gångavstånd hemifrån, så när sonen fått nog traskade vi helt sonika hem.

Gåendes längs en liten sjö (fast mer i storlek av större pöl) vid namn Kyrksjön, fann jag mig själv funderandes på några livsperspektiv. 

Här gick vi i kvällssolen, mätta och belåtna. Sonen körde sin Permobil på trälandgången längs sjön. Klagandes över myggor som använde honom som smörgåsbord. Prinsessan cyklade lite i förväg, och det enda jag kunde tänka var - "Fy fasen vilken räkmacka vårt liv är!"

Det hade kunnat vara så att vi inte hade ynnesten att kunna gå längs den här lilla sjön och fäkta efter mygg. Bara det att han kan köra Permobilen borde vi fira med en drink - det är ändå midsommar!

Sedan den 15 dec 2017 har vi lärt oss den hårda vägen, att varken myggbett eller en promenad i Permobil går att ta för givet.

Neo har fört en kamp som inte är helt över än, och hans lillasyster har fått se saker hon inte vill minnas. Vi har alla växt och omvärderat, samt skaffat oss nytt mod och ett gäng nya rädslor. I paketet kom även en hel del styrka förpackad i ännu mer tacksamhet över sådant som en varm midsommar och promenad i sommarkvällen. En och annan mygga får hänga med också.

Jag ska berätta mer om helvetet som bröt ut det datumet. Men just där och då, igår på Midsommarafton 2019, tackade jag gudarna för myggbett och tyckte att vårt liv är en räkmacka.

Trevlig midsommar på er alla!