En vanlig blogg

Mika vägrar lämna mitt knä! Varför? Jo, Pinkan som har varit borta i fem veckor dök upp - till Neo stora förtjusning dock. Mika är lika rädd som Neo är glad. Hon känner tydligen inte igen honom. Knappt jag heller. Fem veckor är en lång tid. Han har jobbat och bott hos sin pappa för det var närmare till jobbet, men nu är han alltså här igen. På en kort visit.

Ungen har hunnit fylla 18 år också! Fast det är mer än 5 veckor sedan. Vad tusan hände? Det var ju inte länge sedan han började skolan den lilla pallevanten. Herre Gud vad tiden bara springer förbi. Det är alla klyschors klyscha (stavas det så?) - men den är också den sannaste av sanningar. Fasen vad gammal jag blev bara i ett enda slag.

Imorgon skall han åka Finlandskryssning med sina kompisar. Fattar ni? Finlandskryssning liksom! En massa fulla ungdomar - och en av dem är förmodligen min.....

Har inte vant mig vid att han är myndig...eller ens ganska stor. I våras, innan han fyllt 18, ringde hans pappa och sa att Kim skulle sova borta - hos en tjej! Av ren reflex ylade jag  -"Glöm det!". Sekunden efter kom jag på att han faktiskt var 17 år och nog skulle sova hos den här tjejen oavsett vad jag hade att säga om det. Det är en process - att släppa greppet om sina barn.

Jag har inga vanföreställningar om att de är änglar. De är förmodligen som ungdomar är mest. Skrämmande för dem som inte känner dem och jätte gulliga om man känner dem. Tänk att han blivit så stor att han kan skrämma en gammal tant! Usch, vad läskigt. Fast det skulle han aldrig göra! Eller hur, Pinkan! Eller hur????