En vanlig blogg

Jag återkommer hela tiden till det här med hjälpmedel och dess design eller oftast då obefintliga design. Men idag har jag hittat ett hjälpmedel som inte finns överhuvudtaget! Om man nu sitter i rullstol och det regnar - säg mig, hur gör man då??? Nä, du har bara en hand och den är inte jättestark. Du kan alltså inte hålla i ett paraply, för det faller ur handen. Det kan till och med vara så att du inte har någon hand alls! Eller arm för den delen. Men regn i ansiktet - det ska du ha!

Jag pratade med världens bästa sjukgymnast - Karin (Neos sjukgymnast - henne är vi rädda om!) och hon sa att man är hänvisad till att använda typ en cykelcape eller ett barnvagnsöverdrag om det regnar! Tanken är ju god, men som sagt - inga armar - inget regnskydd! Bara att gilla läget. Sånt där går jag igång på ordentligt! Inte en chans att Neo, som hatar regn i ansiktet, ska bli blöt bara för att han sitter i rullstol! Glöm det! Hur svårt kan det va, liksom? (ni vet...)

Och nu har jag kommit på lösningen - åtminstone om man har ett handtag bakom ryggen på rullstolen. Då kan man knäppa fast paraplyet i det handtaget med snodden, som man kan knäppa ihop själva paraplyet med när det är ihopfällt. Sedan kan man sätta paraplypinnen antingen i knät på den som åker, eller på sidan mellan låret och rullstolens sida. Eller OM man har en liten hand, så kan man hålla i pinnen. När paraplyet är fastsatt så väger det nämligen INGENTING. Vips så har man ett regntak som skyddar toppenbra. Bonusen är att man dessutom har en superglad (torr) unge som har ett paraply, precis som "alla andra"!

Enda nackdelen var att jag som körde rullstolen inte såg honom utan att titta in under paraplyet. Men det går säkert att lösa det också - jag har ju sett genomskinlig plast ett par gånger i mitt liv. Alltså önskar jag mig ett genomskinligt plastparaply med en ganska elastisk "fälla-ihop-snodd". Gärna med nåt skojjigt tryck på. Eller ögon som sticker upp, eller med öron som sticker upp, eller med blommor, eller....ja, ni fattar.

Nu ser man inte snodden men paraplyet sitter alltså fast i bakkant i handtaget som man håller i. Just här håller Neo i pinnen men den kan lika gärna stickas ner brevid benen. Den är nämligen inte utdragen i full längd här. Det gick hur bra som helst!



Så här glad blir man när man har ett eget paraply. Fast det här var på vägen hem och det hade slutat regna men vaddå - paraply vill man ha ändå! Pinkan (utan huvud) kör rullen.