Tack, för platt snö!
Mina barn är ganska verbala, hela bunten, men under de senaste dagarna lär de minsta inte ha fått speciellt varierad kost på ordfronten kan jag tala om. Eller vad sägs om "helvetesjävlaförbannadeskitsnöhelvete"...typ?
En granne tittade lite snett på mig men var klok nog att inte våga säga något. Hade han gjort det hade han haft ont någonstans. I nästrakten ungefär. Den här jäkla snön. Förut svor jag över att de inte hann ploga. Nu svär jag över att det som finns inte går att ploga bort oavsett hur de håller på. Det blir liksom inte platt nog.
Därför har vi nu börjat med en annan strategi. Vi kör pulka till garaget. Först in med Wall-E i hissen + Mika + pulka + svettig mamma. Sedan ställer vi Wall-E i entrén. Packar på två barn på pulkan. Svär oss fram till garaget. Öppnar dörren med blippen som gör att det är öppet i ca 30 sekunder.
Vet ni hur många ungar man hinner lasta av på 30 sekunder? Inte två. Så det blir till att blippa, en unge av, in i garaget, öppna bilen, skit också där gick dörren igen, blippa igen (var är blippen?), in med första ungen i bilen, ut igen, där gick dörren igen, blippa (var fan är blippen?), hämta unge nummer två, lasta in i bilen, där gick dörren igen, blippa (men var fan är blipphelvetet nu då?), ut och hämta pulkan, in med den i bilen, hoppa in själv, backa ut bilen, blippa (ja, den satt på bilnyckeln!) och så tillbaka till entrén och hämta Wall-E...
Som grädde på moset har Neo bestämt sig för att om han inte ser mig dör han! Så när jag hoppar iväg för att hämta Wall-E, vilket tar ca 20 sekunder, hinner han börja skrika dödsångestskriket samt kräkas ned overallen i värsta fall, för han tror att jag aldrig kommer tillbaka mer. Sedan skall jag trösta honom och kanske torka kräks och åka iväg till dagis. Under tiden sitter Mika och undrar över vilken planet hon har hamnat på egentligen. Behöver jag tala om att det här inte är så upplyftande? Tänkte väl det.
Så idag bestämde jag mig för att fullkomligt strunta i om det så var gräddsnö över hela landskapet när vi skulle hem. Jag bara orkade inte göra hela proceduren en enda gång till. Puttar den attans rullen genom snöhelsiket i ren frustration om det så är så. Men så simsalabim! Av någon helt outgrundlig anledning var allting helt platt när vi kom hem!
En överlycklig Neo kunde köra Wall-E hela vägen från garaget på välpackad snö, jag gick glatt bredvid och drog en annan lycklig själ i pulkan för nu fick hon hålla i ratten!
-"Mamma, nu känns det mycket bättre i magen" säger han som dött flera dagar i rad två gånger om dagen...
Jo, tack, det kan man säga. Tack snälla någon för platt snö!
En granne tittade lite snett på mig men var klok nog att inte våga säga något. Hade han gjort det hade han haft ont någonstans. I nästrakten ungefär. Den här jäkla snön. Förut svor jag över att de inte hann ploga. Nu svär jag över att det som finns inte går att ploga bort oavsett hur de håller på. Det blir liksom inte platt nog.
Därför har vi nu börjat med en annan strategi. Vi kör pulka till garaget. Först in med Wall-E i hissen + Mika + pulka + svettig mamma. Sedan ställer vi Wall-E i entrén. Packar på två barn på pulkan. Svär oss fram till garaget. Öppnar dörren med blippen som gör att det är öppet i ca 30 sekunder.
Vet ni hur många ungar man hinner lasta av på 30 sekunder? Inte två. Så det blir till att blippa, en unge av, in i garaget, öppna bilen, skit också där gick dörren igen, blippa igen (var är blippen?), in med första ungen i bilen, ut igen, där gick dörren igen, blippa (var fan är blippen?), hämta unge nummer två, lasta in i bilen, där gick dörren igen, blippa (men var fan är blipphelvetet nu då?), ut och hämta pulkan, in med den i bilen, hoppa in själv, backa ut bilen, blippa (ja, den satt på bilnyckeln!) och så tillbaka till entrén och hämta Wall-E...
Som grädde på moset har Neo bestämt sig för att om han inte ser mig dör han! Så när jag hoppar iväg för att hämta Wall-E, vilket tar ca 20 sekunder, hinner han börja skrika dödsångestskriket samt kräkas ned overallen i värsta fall, för han tror att jag aldrig kommer tillbaka mer. Sedan skall jag trösta honom och kanske torka kräks och åka iväg till dagis. Under tiden sitter Mika och undrar över vilken planet hon har hamnat på egentligen. Behöver jag tala om att det här inte är så upplyftande? Tänkte väl det.
Så idag bestämde jag mig för att fullkomligt strunta i om det så var gräddsnö över hela landskapet när vi skulle hem. Jag bara orkade inte göra hela proceduren en enda gång till. Puttar den attans rullen genom snöhelsiket i ren frustration om det så är så. Men så simsalabim! Av någon helt outgrundlig anledning var allting helt platt när vi kom hem!
En överlycklig Neo kunde köra Wall-E hela vägen från garaget på välpackad snö, jag gick glatt bredvid och drog en annan lycklig själ i pulkan för nu fick hon hålla i ratten!
-"Mamma, nu känns det mycket bättre i magen" säger han som dött flera dagar i rad två gånger om dagen...
Jo, tack, det kan man säga. Tack snälla någon för platt snö!
Kommentarer
Postat av: Madde
Stackars Neo som mår så dåligt, stackars Mika som undrar var hon har hamnat och stackars mamma MIe med svetten lackande i pannan och strilande längs ryggen! Känner igen den där mammaångesten fast för systersonen var det inte fullt så allvarligt att han kräktes. Det går över tills han ska gifta sig. ;-)
Trackback
