Hajen Ulrik
Att få barn att göra önskelistor brukar inte vara nåt större problem. Neo kan den konsten till fulländning. Nu faller det sig så att han får en överdos av paket i slutet av året av den enkla anledningen att han fyller år 4 dagar efter julafton. Hans enda problem med det är att han inte vet om han skall önska det han önskar sig i julklapp eller födelsedagspresent.
Men det löser han lätt genom att önska sig "jul-presenter". Så var det klart! Överst på önskelistan står en riktig vulkan med en drake i. Lätt som en plätt...var hittar man vulkaner? Med drakar i dessutom?
Lite värre är det med de större barnen. Kevin tillexempel. När jag tänker efter har han bara önskat sig två saker riktigt innerligt när han var liten. Det ena var en bärbar dator och det andra var ett kanalsystem! Ni vet sådana här plastkanaler man monterar ihop och bygger slussar av och gud vet allt. Sedan kunde man hälla vatten i dem och köra båtar i kanalerna. För att kunna leka med en sådan måste man ha ett badrum lika stort som vardagsrummet. Och det har vi aldrig haft. Därför fick han aldrig sin efterlängtade kanal.
När jag frågar honom minns han bara att han önskat sig en dator. Kanalen har fallit i glömska. Datorönskan började redan när han var typ 5 år. Varifrån den kom vet jag inte, men hela hans vardag kretsade kring den här önskade datorn. När han började sexårs lyckades han lägga vantarna på resterna av två gamla luckor som någon monterat ihop med gångjärn. Två vita ca 20 cm höga och 30 cm breda luckor som gick att vika ihop och fälla upp så att det såg ut som en laptop. Åh, som han älskade sina luckor! Han ritade dit en skärm på den ena luckan och ett komlplett tangentbord på den andra. Luckorna följde med honom överallt och jag har kvar dem än idag.
När han fyllde 15 år fick han sin önskan uppfylld - en alldeles egen laptop! Det var 3 år sedan. Nu är det dags för pojken att fylla år igen - 18 år. Herre Gud, ungen blir 18! Fattar inte hur det hänger ihop, för jag är ju bara 25. Det var länge sedan jag var gammal nog att vara mamma till honom. Redan när han fyllde 15 år var jag bara 10 år äldre än honom, och nu skiljer det bara 7 år...
Det innebär också att en present skall inhandlas. Och eftersom han inte önskar sig någonting, som vanligt, är det inte helt lätt. Kanske dags att köpa den där kanalen nu...?
Jag har ändå haft en del tankar på vad han skulle vilja ha, men här om kvällen visade det sig att jag kan skrota min uppfattning om vad en 1,85 meter långhårig 18 åring tycker är cool. Vi klev in på IKEA i ett helt annat ärende och ungen stegar raka vägen fram till en stor låda som fångat hans intresse. Med ett stort leende plockade han upp det som låg där och sa:
-"Mamma, kolla vilken cool!"
Vad det var? En 1 meter lång mjukis-HAJ! Numera bor hajen hemma hos oss. Han heter Ulrik...typiskt haj-namn...
Jag måste tänka om. Nu blev det inte ett dugg lättare. Suck
