Mitt Barn och hans vänner
Äntligen sol och plusgrader! Som vi har längtat. Vi slog på stort och for iväg och handlade lite blomster till framsidan.
Inne på blomsteraffären rullade Neo snabbt ikapp en expedit och frågade om de hade köttätande växter. Jo, det fanns några. Ville han se dem? Absolut!
Sakta smög han sig nära blommorna mycket intresserat. Jag lyfte på en för att visa honom, men han ville inte komma nära den förns jag försäkrat att den inte åt barn - inte ens om de är kryddade med en smaskig rullstol!
Väl hemma kom det kompisar och ringde på dörren. Så fick jag plantera själv. Neo blir så himla lycklig när det ringer på dörren och han efterfrågas. De for ut med ett gäng gosedjur som skulle leka kurragöma. Var gömmer man gosedjur bäst? Jo, uppe i träden tydligen.
Jag lyfter på skallen vid ett tillfälle och får se Neo nedanför trädet med en pinne. Han försöker få ner en mjukistiger som fastnat. De andra barnen leker glatt vidare medan han kämpar m sin pinne.
Först får jag huggtänder och vill morra. Kanske tugga i mig en unge, men så spetsar jag öronen och tänker om.
De ser inte handikappet. De ser Neo. Har han skickat upp en tiger i trädet får han fixa ner den också. Och inte ber han om hjälp heller. Han fipplar på och banne mig om inte tigeruslingen kommer ner tillsist!
Då plötsligt fortsätter leken där de var. De hade väntat på honom. Alla visste att de kunde fixa ner tigern bums, men de lät honom lyckas. Tre sekunder senare hade han skickat upp den sabla tigern igen!
Omvänd respekt. De vet att det tar tid, men de väntar och hjälper honom bara om han ber om det. DET är riktiga vänner!
Jag fällde in huggtänderna och njöt av vårvärmen som spred sig från insidan av min kropp. Mitt Barn och hans vänner - obetalbart!
