Lilla Stjärnöga
Några korta sekunder
Men likväl eviga
Du ser rakt in i min själ
Jag ser rakt in i Din
I Dig ser jag mig
Vad ser Du i mig
Dina ögon i mina
Ditt skratt i mitt
Din hand mot min kind
Så mjuk så mjuk
Ögonblicket står helt stilla
Mitt ansvar är så stort
Du är jag
Jag är Du
Ditt liv är mitt
Mitt liv är Ditt
Lilla Stjärnöga
Jag känner Dig så väl
Och ändå
Vem är Du där inne
Valborg - inte min favoritkväll direkt
Jag har aldrig förstått det där med att supa skallen i bitar. Visst, det har väl hänt men jag tror att jag lätt kan räkna dessa gånger på mina händer, eller till och med EN hand. Den här hemska känslan när man ställer sig upp och man tror att man har ben men det har man inte. Och inte kan man säga att man inte har ben heller utan det blir nåt sludder som man försöker få rätsida på medan man hasar iväg mot badrummet. Eller när man har passerat till och med det stadiet och dagen efter har en HELT annan bild av kvällen än den man får berättad för sig:
-"Va, jag badade väl aldrig i fontänen. Hade ju ingen baddräkt....jasså, naken.....", eller
-"Kommer du ihåg den där fulla killen/tjejen som totalt gjorde bort sig när han/hon skulle pinka i akvariet......va, jasså, hur kom jag på den idén då?"
Jag tror att de flesta kan känna igen sig.Iallafall alla som någongång har varit unga. Man kan le vid tanken men det är egentligen inte ett dugg jäkla roligt. Det är tragiskt ta mig tusan. Och vad har det här att göra med nåt alls? Jo, det är Valborg och vi har 4 tonåringar hemma! Lika läskigt varje gång.
Jag vet att det hör ungdomen till att testa och jag har inga som helst illusioner om att just våra barn är änglar. Det är egentligen inte det jag är rädd för - att de ska bli apraka. Min stora skräck är att de skall träffa några som spelar i en helt annan division och som inte nöjer sig med att bada i fontäner och prova att pinka i akvarier. Det händer så mycket konstigt i dagens samhälle. Ungdomar har knivar, kombinerar alkhol och droger och saknar all respekt för den faktiskt ganska ömtåliga människokroppen. Det är grov grov grov misshandel, våldtäkter och det bara sköljer över oss i en aldrig sinande våg.
Det lär ju inte vara lugnare på Valborg om ni förstår vad jag menar! Alltså innebär det här att här hemma händer det inte ett smack på Valborg. Idag, eller snarare ikväll är vi spik nyktra ifall ifall det skulle vara så att vi behövs någonstans. Ja, jag är ju nykter på dagen också såklart men det brukar ju vara på kvällen man äter valborgsmiddag osv. Ja, ni fattar.
Håll ungarna hemma då, kan man tycka, men jag tycker också att någonstans måste vi visa att vi tror att de kan ta nån sorts ansvar (fast fan vet mellan varven. Det är ju inte så att de bevisar det hela tiden direkt...). Jag hoppas bara att det stannar vid ett normalt partajjande och att de får vara ifred och att ingen blir knivskuren, våldtagen, lämnad ensam för en simtur, drogad, åker med någon som tror att dekan köra, smäller smällare i handen, balanserar på broräcken, överkörda av tåget osv.
Hönsig? Orolig? Jobbig? You bet...det är min uppgift och jag fyller den till 110%! Kan hända ser jag lugn ut men jag är allt annat. Tids nog - när ungarna fyller typ...ja, vad ska vi ta....35....DÅ kommer jag nog att tagga ner och kanske ta mig ett glas vin på Valborg. Tills dess är det fanta som gäller och kanske en god middag med bilnyckeln och telefonen nära tillhands.
Trevlig Valborg på er! Eller nåt.....
Svart bälte i taskiga rekryteringar???
Sjukresor betyder taxi och nu tror jag att ni börjar fatta. Iallafall om ni läst om när chauffören stack på toa här om sistens. Inte en enda gång har det funkat och inte heller idag, så klart. Jag hade nog svimmat OM det funkat. Igår kväll sent beställde jag bilen. Hade kunnat gjort det tidigare men det är nämligen så klurigt att efter ett visst klockslag hamnar man i Sverige med en svensk mottagare. Alla andra tider på dygnet kan man hamna var tusan som helst - Uzbekistan kanske om ni frågar mig. Men igår av någon jäkla anledning hamnade jag inte i Sverige utan i nåt annat land lite bortåt öster någonstans - förmodligen där lönekostnaden är en fjärt av de svenska nivåerna.
-"Schälvklarrt kryzzar jak i rytan för pilparnztool", säger de när man påpekar att den lilla rutan måste ha ett kryss. Inte fan funkade det! Och nu ska jag tala om varför - jo, rutan var ikryssad (heder åt Uzbekistan om det nu var där jag hamnade) men då har uppdraget gått till Ekerö taxi - och Ekerö taxi HAR inga bilbarnstolar!
Men vad bra kära ordermottagare att ni skickar en beställning med bilbarnstolsrutan ikryssad till ett bolag som INTE har bilbarnstolar!!!! Vad är anställningskravet för ordermottagare för sjukresor - att man till fullo skall behärska att applicera lagen om alltingsjävlighet på allting? I så fall - grattis sjukresebolaget - ni har lyckats.....
Helt ärligt skiter jag i om de så tar ett taxibolag från månen - om jag nu har beställt bilbarnstol osv så är väl tanken att det ska komma en sådan. Varför ska de annars kryssa i den förbannade rutan?
Jag...jag...jag....nä, jag orkar inte.....
Vi måste vända på allting kom jag på
Fram tills nu har vi haft ganska vassa saker i lådorna långt ner för Neo kan inte öppna dem. I lådorna högst upp har vi sånt som man kan leka med. Och varför högst upp undrar ni, eftersom han inte kan nå dit. Men det är just det han kan!
Neo har nämligen nåt som heter ståskal - en sorts kroppspjäxa - som gör att han kan stå och leka med saker. Till det här skalet hör en sorts vagn - en ståhipp. Den är, som ni säkert förstått redan, inte ett endaste dugg hipp, men ändå...det var det här med funktion ni vet. Ful som stryk men funktionell.
Denna ståhipp kan man höja till bänkskivehöjd (och lite till ändå om man vill) och då kan ungen stå och diska och plocka med bestick i lådorna och det älskar han! Eller rita, det är också roligt.
Men nu har det dykt upp ett problem - eller snarare en bulldozersyster. Och HON kan öppna lådor. Det betyder att vi måste 1. Flytta på alla knivar 2. Sätta spärrar på alla lådor. Vet ni hur jobbiga de här spärrarna är?. De är nämligen inte bara barnsäkra - de är även föräldrarsäkra. Eller iallafall Miesäkra. Jag hatar spärrar och blir helt galen! Tillsist sliter jag ut lådhelvetet (ursäkta språket) och tuggar fradga! Alltså är det bättre att flytta på vassa saker och ha spärrar på lådorna som jag inte behöver in i.
Aha, kom på en annan sak - JAG behöver inte in i lådorna så ofta för det är Nicke som lagar all mat. Phu - ett tag såg jag mig själv slitandes lådor kors och tvärs och då hade barnen lärt sig lite andra ord än "puss och kram" osv. Fast i bland måste jag ju laga mat, när Nicke är borta. Äh, pizza har ingen dött av!
Fast det var ju det här med vägen till att bli en babe....ja, Nicke får helt enkelt hålla sig hemma så att jag inte behöver äta pizza och annat onyttigt. Med andra ord är det HANS fel om jag blir en barbamamma! Där har vi det....det är inte mitt fel helt enkelt. Ingenting är mitt fel! Guuuud så skönt!
Jag vill be om mer tid
Stackars lilla Neo är lite trött på sin bulldozersyster. Hon kryper över honom och på honom och ifatt honom och tar alla hans saker. Han kan inte värja sig eller gå därifrån. Han den stackarn ger henne det hon vill ha och tar nåt annat. Men det är inte intressant - icke! Hon ska ha det han har - såklart! Tillsist tryter hans tålamod och han biter henne! Och då blir jag skogstokig! Man bits ta mig tusan INTE! Fast vad ska han göra då? Men jag kan inte godta att han bits. Nästa gång biter han någon på dagis och DÅ tar det hus i helvete.
Jag vill krama Neo för hans ändå ganska långa tålamod varje dag. Jag vill säga förlåt till Mika för att jag inte alltid hinner med henne. Så många gånger hon ropat på mig på bäbiska och jag inte kunnat ta notis om henne - hon får lära sig att vänta tidigt. Jag måste hjälpa Neo först. I slutändan hinner jag lite av allting men ingenting fullt ut. Ingen är riktigt nöjd men ingen är heller förkrossad - inte optimalt men vad ska jag göra?
Om jag fick önska nåt - vad som helst - skulle jag önska att mitt dygn innehöll fler timmar. Kan någon fixa det?
Här går det undan...
Och sen hände det här och då var hon inte lika glad....
Hon har iallafall fattat att när man faller gör det ont! Kolla in minen....hon förbereder sig för smällen. Jag tog ingen bild på hur hon såg ut när fallet var klart. Vill ju bara visa framstegen liksom....
Varför köper man leksaker...
I sin iver att glädja barnen köper man leksaker - iallafall jag. Allra helst till Neo. Jag har resonerat som så att om han nu ska sitta på ett och samma ställe och leka så ska ungen iallafall ha roliga saker att leka med. Han formligen älskar bilar, så det har han kilovis med. Bilar bilar bilar - ialla former och storlekar.
Men nu inser jag ju att jag är en total loser! Jag ska aldrig mer köpa en enda leksak - jag ska köpa möbler! För till möbler kommer kartonger...och dessa är JÄTTEROLIGA. Alltså är det här en win-win situation - JAG får möbler och ungarna får kartonger. Kolla själva!
Städdag i området
Men i år var Neo med för första gången och hjälpte till - eller ja, hjälp och hjälp. Det var snarare så att där han var så kunde ingen jobba. Alla skulle prata med honom - eller snarare så att HAN skulle tala med ALLA och han var i sitt essä. När vi gick genom området pratade han med varenda en, även med dem som inte ville bli pratade med!
-"Trevlig att träffa dig!" sa han. I det läget fanns det ingen som inte ville prata med honom. På nåt sätt avväpnar han varenda kotte och bara charmar ihjäl dem. En mycket bra egenskap som man kommer långt med!
Men så kom vi till den här tanten - som när hon såg Neo var tvungen att tala om att hennes 4 barnbarn minsann hade nåt fel allihopa! Eller som hon sa: "Det är fel på alla 4, kan ni förstå!"...Ja usch och fy, en hade ADHD och en hade dyslexi (vad pratar vi om för "fel" egentligen???) och en var för utredning och en annan var bara knäpp utan anledning och den fjärde var 11 år hade epilepsi och var inte torr och bla bla bla. Och det här står hon och kastar ur sig till oss, helt främmande människor, och det enda jag kunde tänka då var:
-De här barnens må ha hinder i livet, men deras största handikapp verkar vara DU.
Stackars ungar. Hoppas att föräldrarna har vett att uppskatta dem och be det här (ursäkta språket men jag blir så UPPRÖRD) tantarslet att dra dit pepparn växer!
Nästa gång jag ser henne ska jag gå omvägar.......
Neo är iallafall värd den obligatoriska lördagsskålen i soffan.
Kan det inte få heta vad det är?
Normalt sett bryr jag mig väldigt lite om det här med jämlikhet. Då talar jag om i vardagen. Det är inte så att om jag nu tvättat 5 röda sockor så måste banne mig han också tvätta 5 röda sockor. Orka bry sig. Vi gör det vi är bra på! Det skulle ta enormt mycket energi att sitta och fördela så att det blir jämnt. Den energin kan vi använda till nåt annat. Kramas kanske, när man tvättat 5 röda sockor?
Jag, för min del, är helt kass i köket. OM vi skulle dela lika på det här med matlagning skulle vår familj vara väldigt hungrig, för allt går inte att äta. Alternativt skulle det bli väldigt dyrt, eftersom vi skulle vara tvugna att äta på restaurang så ofta. Det har stundtals varit så att ungarna har kollat vem det är som lagar middag för att se var det är de skall äta någonstans. Är det jag som lagar middag är alla barn hos sina andra föräldrar! Så - vill vi vara barnfria ett tag så är det bara att sätta upp en stor skylt på kylskåpet att "Den här veckan lagar Mie maten". Vips så är de borta! Alltså lagar Nicke 90% av all mat. Han är dessutom väldigt duktig på det - det är INTE jag.
Stackars Neo har inget val. Han får äta min mat vare sig han vill eller inte. Men det har blivit lite bättre, men inte bra. Jag kan bara inte. Vet inte hur saker ser ut när dom är klara och har ingen aning om vad som passar sig att blanda i. Under flera år har jag varit portad från köket - i ren och skär överlevnadsinstinkt från övriga familjen!
Jag gör andra saker. Tar hand om barn till exempel. Fast det gör Nicke också - han vill ju också var en del av deras liv. Nåja...jag stryker och tvättar. Och här någonstans börjar alla feminister få svårt att andas - men inte jag. Tala om för mig varför jag inte skulle stryka om jag nu är bäst på det? Då kanske jag slipper byta däck på bilen, som jag inte är så bra på. Det går och till nöds gör jag det men det blir ju bättre och går snabbare om Nicke gör det. Så varför skulle jag byta däck och han stryka? Jag ser inte poängen.
Jaja, ni har fattat galoppen. Var och en gör det man är bäst på i och slutändan hjälps man åt. Men kan någon förklara för mig varför det är sånt jäkla snack om huruvida man ska säga mammaledighet, pappaledighet eller föräldrarledighet? Jag har lösningen och den är jätteenkel:
Barnledig! Det är ju inte ens ett nytt ord....varför använder ingen det? Så kan man vara vilken sort man vill. Resultatet är ju fortfarande det samma - någon är hemma med barnen. Det hörs ju till och med på ordet VAD det är som avses.
Mammaledig liksom - passar man mammor då? Eller pappaledig - hur många pappor finns det att passa egentligen. Mest synd är det om dem som måste vara föräldrarlediga! De måste passa båda sina föräldrar och DET måste vara tungt.
Jag slår ett slag för BARNLEDIG. Går inte att tjafsa om - punkt slut.
Just nu är jag gratis...
Alla som har tonårsbarn vet hur poppis man är som mamma ibland! Men vad tusan - det ingår liksom i tjänsten som förälder. Allra helst mamma tror jag. Just föräldrartjänsten kan man ju inte säga upp sig ifrån liksom. Den är evig. På gott och ont ur bådas synvinkel mellan varven. Fast jag tror att ungarna oftare önskar att de kunde säga upp mig än jag skulle vilja säga upp mig själv. Vi har inte riktigt lika uppfattning i den frågan tror jag.
Just nu har jag tvingat en av dem att göra läxorna - i tid! Hur fasen kan jag begära nåt sånt? Vilken planet är jag från ba lixom....egentligen....va! Ibland skulle jag behöva ett lexikon som jag kunde kolla i för att se vad de menar på riktigt. Tycker att jag har ganska bra koll ändå - fast det kanske är en villfarelse? Förmodligen.
Fast jag har ganska gulliga tonårsgrabbar tycker jag. Pinkan har ni ju redan "träffat". Sen har jag Kevin. Han får heta Kevin även för Neo. Denne storebror är lika lång som Pinkan, 1 år yngre men väldigt mycket hårigare! Här är han.
Det är förövrigt den här killen som just nu önskar mig ditt pepparn växer! Han skulle gladeligen sälja mig eller kanske till och med betala för att bli av med mig....men jag vet att det går över. Snart behöver han mig igen...och då finns jag där. Gulligull, lilla gubben....
Jag trodde att jag visste vad jag tyckte
En sak jag avskyr är när folk inte har vett i skallen! Som när de dricker alkohol och sen tror att de ska köra bil! Det BÄSTA som kan hända då är att polisen tar dem - för deras egen skull. Det VÄRSTA som kan hända är att det kommer ett barn istället för en polis....
Alla föräldrars värsta mardröm. Därför har jag aldrig fattat varför inte varenda bil i hela Sverige, eller världen för den delen, inte är försedda med alkolås. Kan någon förklara för mig på vilket sätt det är integritetskränkande? Det går helt över mitt förstånd. Jag tycker att vi ibland ska skydda människors uppfattning om integritet i absurdum. Om nu alla bilar har ett sånt lås så vore saken ur världen. Vad är problemet liksom???
Sen var det någon debatt någonstans om huruvida de som hade alkolås på sina bilar skulle skylta med det eller inte. Självklart ska det stå över hela bilen - tyckte jag då. Jag trodde att jag tyckte det idag också, ända tills jag såg en sådan bil. Vet ni vad min första reaktion var då, när jag fick se den här bilen?
-"Va, behöver dom alkolås? Har dom förare som riskerar att köra fulla annars? Varför har dom det?"
PANG så var jag där och dömde! Jag är fortfarande för att alla bilar ska ha ett sånt lås, men jag kan ge mig angående att det skall stå över hela bilen. Det kanske räcker med att det är i kombination med företagspresentationer eller logotyper eller nåt - så att den som för tillfället kör den märkta bilen inte oskyldigt behöver bli utpekad som alkoholist.
Jag är inte sämre att jag kan ändra mig - lite grann....
Hur är det möjligt
Det börjar bli så att jag tror att de aktivt strular för att slippa köra färdtjänstkunder. Men någonstans måste det ju funnits en upphandling som de var måna om att vinna, och ändå funkar det aldrig! Det är faktiskt ett äventyr varje gång. Ska de ha med sig bilbarnstol? Får rullstolen plats? Kommer de i tid - eller rent av - kommer de alls??? Då är det så fantastiskt konstigt att de "får" vara 20 minuter sena utan att man som kund får gnälla! Säg någon annanstanns det finns med i upphandlingen att man får missköta sig.? Nåja, nu har vi börjat beställa bil 20 minuter för tidigt och det har ändå aldrig hänt att de kommit i tid - alltså inte ens inom dessa 20 minuter. Spännande måste jag säga.
Idag skulle de komma 7.50 men dök upp 8.25. Toppen. Men nu vet ju vi det så vi har tagit i rejält och hinner ändå simma. Men förra gången var det riktigt roligt. Först kom taxin försent - såklart, det visste vi ju. Sen var bilbarnstolen inställd på baby så Neo knappt fick plats. Nicke fixade till det och chauffören undrade om han kunde garantera att det var rätt nu för det var ju han som hade ansvaret under resan. Då tyckte Nicke att i och med att det var hans son som skulle åka så kunde han ta det som en variant av garanti, eftersom han hade ett "litet intresse" av att det skulle bli bra liksom. Det var inte det roliga, utan det hände när de kom fram.
Tjejen som åkte med Neo berättade i efterhand att när de kom fram så sa Chauffören att - "Jag måste skita" och slängde sig ur bilen som fortfarande var igång och sprang iväg! Där satt dom med dörrarna öppna och en bil som går och har typ 1 minut kvar tills att simmet ska börja! De kunde ju inte stanna där och vakta taxin bara för att chaffisen blev nödig, så dom gick iväg...och där stod bilen vidöppen i full gång! DET hade han inga problem med, men att bilbarnstolen var inställd på baby och Neo är typ 3 gånger större - det var inga problem! Hur är det möjligt?
Kan ni tänka er samma scenario om ni beställer en taxi till typ Arlanda inför en flygresa? De är inte i närheten av att vara i tid. Ni kanske får plats med bagaget - om ni trycker lite extra. Ändå beställde ni en stor bil, men de skickar en annan. När ni kommer fram till Arlanda säger chauffören att han måste skita och springer iväg - fullt normalt. Inte så värst va.....men för oss som nyttjar färdtjänst är det faktiskt det. Helt galet!
Tappade sugen lite
Sådana här dagar, som börjar lite jobbigt, blir aldrig riktigt bra. Jag kommer liksom inte riktigt ikapp igen. Trist. Tror att hela världen är full av tappade sugar så det känns så onödigt med en till, liksom!
Men nu är det så att jag tänker i bilder - ibland är det en tillgång och ibland är det väldigt störande. Som att ha en konstant film i huvudet som aldrig lägger av på nåt sätt. Här är bilden för en tappad sug. Den fick mig att le lite, så just idag var det bra att ha filmen.
En tappad sug helt enkelt....
Bostadsanpassning
Nu har dom varit här. Jag vet aldrig hur jag ska känna mig efter de här mötena. Ska jag vara superglad att vi får hjälp att fixa till så att Neos vardag underlättas, eller ska jag vara deprimerad för att de som jobbar med att designa de här funktionella sakerna endast har funktion i huvudknoppen? Kan låta som ett i-landsproblem och det är det ju i viss mån, men hur svårt kan det vara att göra alla dessa hjälpmedel lite mindre "handikappande"??? Tex en duschstol måste inte se ut som den kommer direkt från ett kirurgingrepp. En ramp måste inte se ut som en integrerad del av en godsmottagning. En gåstol måste inte se ut som att man inte kommer levande ur den om man nu lyckas ta sig ner i den.
Om det är någon som arbetar med sådana här lösningar, som ska vara i människors bostäder, mitt i deras vardag och liv - ring mig så ska jag hjälpa er med designen! Jag har en miljard idéer...
Neo har en variant av gåstol som man ska kunna gå ute med, eller inne för den delen....OM man nu har tillgång till ett slott! För den är STOR...den heter till och med Bronco! Hallå...vem tänkte till här??? Kolla på den får ni se. 
Tycker ni att den är cool?? Nä, just det! Gissa om man ser ut som att man är helt utom räddning när man sitter i den här. Kunde dom inte ha gjort den lite cool och lackat den typ som en sportcykel i de färger som en sådan har? Lite coola handtag och annat. Nej, då gör vi den illgul, så att man från månen kan se att här mina vänner, är det nåt helknasigt på G. Ursäkta mig, men vilka rikspuckon!
Eller det här med duschstolar - gör den i form av en groda med en liten bassäng/bytta i ett bord framför barnet så att de kan leka med båtar eller vad som helst OCH tycka att den ser rolig ut! Nej nej nej....då är den ju mänsklig och lite leksaksaktig - det går inte för sig! Man måste SE att det här är ett hjälpmedel. Den MÅSTE vara hemsk och institutionerad! Jag blir så trött.....
Nåja, nu ska de komma hit igen med en ingengör (!) som ska se hur vi bäst kan integrera en hiss i verandan så att Neo kan ta sig ut och in själv. Jag har inte funderat klart än men med den hissen funderar jag på om det inte är så att det kommer en hiss in och en fru ut......
Jag får väl vara tacksam över all hälp vi får - det är jag verkligen. Jag är glad att vi bor i Sverige och inte i typ Moldavien, men ändå. Jag är övertygad om att vi inte bara skulle kunna hjälpa funktionshindrade rent funktionellt utan även mentalt genom att göra saker som är mycket mycket mer normala, eller åtminstonde lite finare. Det värsta som kan hända är ju att de blir glada....
Ungar ser andra saker
Som när min näst äldste son Kevin (idag 16 år - snart 17) var liten, typ 5 år. Då kom han hem och berättade att det fanns en till kille på gården som hette Kevin.
-"Jaha", sa jag, "vem är det av dem då"?
-"Det är den lockiga killen" sa han.
Jag tittade ut på gården och såg bara en liten ursöt, mycket mörkfärgad afrikansk liten pojke med värsta afrofrisyren....
Ungar ser andra saker, helt enkelt! Så befriande!
Ja må jag leva....
Idag fyller jag år. Eller faktiskt har jag slutat fylla år men det är människor runt omkring mig som envisas med att gratta mig, som gör att jag måste fortsätta. Det är därför jag har blivit så här gammal! Annars hade jag varit 25 eller nåt - så det så!
Flugan och Terapeuten bjöd mig på smaskig lunch idag - och en biskvi. Faktiskt fick jag halva Flugans biskvi också. Fast att jag var proppmätt så korvade jag i mig den - mums mums. Min väg mot att matcha min Hunk är allt annat än rak. Nåja, det löser sig nog med tiden. Tack för lunchen och biskvin - det var mumsigt.
Sen har jag fått ett "ta hand om dig människa" av min man. 90 minuters skäm-bort-mig på ett SPA. Mmmmmm....det ska bli toppen!
Utöver det fick jag blommor av en av bonusbarnen - Milia - som Neo säger. Hon heter Emilia och är 18 år. I rättvisans namn är Tobbe med på blommorna. Milias fästman och tillika sambo.
Fina, eller hur?!
När Nicke insåg att jag fick blommor så kände han att han var tvungen att också komma med lite blomster. Här är de....
Gulli-gull. Det är tanken som räknas.....
Höjden av lycka
I dag när vi kommit hem från dagis ringde Neos storebror - "Pinkan" som Neo säger. Han heter Kim och kallas för Kimpan, men Pinkan funkar också bra. Neo kan säga Kim, men han har bestämt att det är Pinkan som gäller. Pinkan är 17 år, snart 18 och min äldsta son. Hur som haver ringde Pinkan och undrade om Neo ville åka rutschkana. Gissa om han ville!
När Pinkan kom hem så skrek Neo: "Pinkan kom till mitt hus - han älskar mig!". Såklart - vem gör inte det? Sen försvann de ut ur huset. Lite skraj var jag så klart. Tänk om det händer nåt. Hönsmorsan kom fram. Men Pinkan lovade att iallafall Neo skulle komma hem hel. Jag vill ha hem BÅDA hela....tack.
De kom hem nyss och det verkar ha gått bra.....de ser ganska glada ut tycker jag! Bröderna bus!
Gamla dammiga minnen dök på mig
Jag fick en kommentar här förut av en tjej, Marie, som också visade sig ha en Neo! Som också har en CP skada, och som inte heller kan gå, stå eller förflytta sig. Sitter också på golvet precis som min Neo. Inte heller denna lilla Neo´s vänsterhand fungerar. Även hennes lilla troll föddes för tidigt - fast ännu tidigare än vårt lilla troll. Vi är två lika dana morsor som bär runt våra ungar för att de skall få vara med och göra samma saker som alla andra barn kan - iallafall så långt det är möljigt! Min Neo har iallafall fått rullstol - och den gillar han. Det var mentalt jobbigt för mig när han fick den men för honom var det en befrielse! Men det är svårt att köra rakt fram med bara en hand....det går bara runt runt. Därför ska han få en elrulle. Tur det, för min rygg går snart av! Men jag får starka armmuskler!
När jag läste mer om hennes son på hennes blogg sköljde minnena över mig. Hur jag satt där på neonatalen och försökte klappa detta lilla pyre med ett finger - försiktigt försiktigt på nån del av kroppen som inte var täckt av slangar, nålar och annat trassligt. Jag ville att han skulle veta att jag fanns där. Timme ut och timme in bad jag till den gud jag inte vet om jag tror på, att det skulle gå vägen. Timme in och timme ut nynnade jag "vem kan segla förutan vind...". Hur rädd jag var när när han slutade andas. Hur rädd jag var för alla resultat av alla undersökningar. Jag ville bara ta ungen innanför tröjan och springa....springa därifrån och aldrig stanna....min bäbis....så liten så liten. Han vägde 1,4 kg och kunde sova i en mjölkförpackning när han rullade ihop sig. Större ändå, än den andra mammans Neo. Det finns grader även i helvetet...
Såna gamla dammiga minnen dök på mig. Och då är jag så tacksam att det gick så bra ändå. Läkarna gav oss inte mycket hopp just då och just där. Vi skulle inte förvänta oss att han skulle kunna lära sig att sitta, att äta själv, att lära sig saker, att gå, att tala eller just nåt alls. Med facit i hand hade de så fel så fel! Han kan visst tala, han kan visst äta själv, han kan visst lära sig saker och han är världens finaste lilla kille. Vad gör det om han inte kan gå - jag älskar honom över allt annat och kan inte leva utan honom.
Idag sa han -"Tillsammans mamma. Jag tycker om tillsammans". Så rätt så rätt Neo - jag tycker också om tillsammans!
Ska du stoppa ungen i ett gammalt örngott?
Overallen är sydd av en tjej som syr kläder av gamla 70-talstyger. Jag blev helt förälskad i den här på en gång! Den är så hemskt ful att den blir urgullig - jag kunde inte låta bli. Inköpsställe? Tradera så klart. Hon som syr har en egen hemsida: www.lainestuff.blogspot.com . Tror att man kan beställa av henne där.
Vi promenerar vidare i vårt örngott!
Det är så typiskt!
I natt sov äntligen ungen hela natten! Hon sa nåt sista gången typ kl.22 igår kväll och sen vaknade hon klockan 7.00 i morse! Och jag märkte inte att jag fått sova hela natten!!! Visst är det typiskt? På nåt sätt hade det varit bra om man hade fått bli medveten om att hon faktiskt inte vaknade och att jag fick sova hela natten - fast hur skulle det ha gått till utan att jag måst vakna? Det är ju det som är så typiskt.
Så nu när hon äntligen sov, fick jag ändå inte glädjen av att fatta att jag sovit en hel natt! Hmpf.....
Men titta på tjejen!
Den här gången var det brorsans bilväska som var målet - är det bara tillräckligt intressant så kan man flytta berg tydligen. Jaha, så var friden slut! Även fast jag vet hur jobbigt det blir med ett barn som far omkring som en gummisnodd så blir jag ändå lite stolt å hennes vägnar! Lilla pluttan - var tog min lilla bäbis vägen? 7,5 månad och redan på G.
Det kommer att bli mycket glass till Neo framöver tror jag......ja ja, alla mynt har två sidor. Nu ska jag glädjas åt den här sidan. Tids nog får jag se den andra!
Gamla vänner kommer plötsligt nära...
Alla har vi väl gamla vänner som en gång i tiden var våra allra bästa bästisar. Som vi inte kunde leva utan. Av olika anledningar kommer man ibland ifrån varandra. För mig var anledningen att jag bytte stad. Jag lämnade helt enkelt min klick kompisar och flyttade. För kärleken. Så kan det bli. Många gånger har jag saknat dem! Vi levde praktiskt taget i symbios under hela gymnasiet.
Men nu är de tillbaka, tack vare teknikens värld! Först fann jag dem igen via Facebook och nu, när tanten har gått fixat sig en egen blogg, så dyker de upp här! Det är så kul! Först min Annika och nu min Salua! Och du, gråt inte tjejen...vi är glada för det mesta. Bara ibland som vi trillar ner i "hålet" som jag kallar det....men vi kommer alltid upp igen....så lätt ger vi oss inte!
Även för mig helt okända människor hör av sig och det är fantastiskt! Tänk att vi här hemma i vår lilla värld kan nå ut till andra människor där ute via vår blogg. Det är ett privilegium att kunna beröra andra och jag tackar för att ni hör av er. Det ger kraft och energi. Ni får väldigt gärna lämna kommentarer. Om det bara var jag själv som läste den här bloggen så skulle det ju inte vara hälften så kul. Och om jag kan glädja någon, eller bara få någon att kort reflektera över livet så är jag mer än nöjd.
Just nu är klockan så där mycket igen. Jag vet varför den blir så där mycket innan jag kommer i säng....det här är min egen tid, när bara jag är vaken. Alla andra har kroknat och sover sött på sköna kudden. Då får jag en tystnad här i huset där jag kan landa en stund och bara vara. Jag behöver det. Det tror jag alla behöver. En stunds helt egen tystnad och ensamhet - tid för reflektion över dagen. Synd bara att det är lite sent på dygnet, eftersom Mika skiter högaktningsfullt i att jag sedan behöver sova mitt i natten när hon behöver äta! Tur att naturen uppfunnit amningen! Jag skulle aldrig orka gå upp och göra välling till "Hungran" mitt i natten.
Godnatt på er allihopa, och Salua - jag har saknat dig också! Men nu har jag dig här igen - toppen!
Åter på banan
Nu har vi ruskat av oss lite, lagt två barn att sova - för de var båda 100% terrorister. Måst de bli terrorister när de är trötta? Vem har bestämt det? Nåja, skit samma. Nu sover båda två och jag ska passa på att vila ögat lite på soffan. Blev sent i natt.
Bäst att jag passar på INNAN lagen om alltings jävlighet kommer och väcker en terrorist. Shhhhh...tala inte om att jag är på G till soffan! Tassa tassa tassa.....
Nämen det är väl själva...nu vaknade Neo! KAN han läsa tankar den ungen? Nepp, det är den där lagen ni vet.....hur tusan är det möjligt???? Jaha, hejdå soffan....vi ses en annan gång.....
Jag gråter när Du gråter..
Ibland ser jag Dig titta på andra
När de kan det Du inte kan
Du skrattar åt att de springer runt
Sen ser jag sorgen i Dina ögon
När Du vet att Du inte kan
En stund viker Din blick till nåt annat
En stund av tanke över hur det är
Du tittar åt ett annat håll
-"Mamma, kan jag få en glass?"
Om det var så att glass hjälpte
Skulle jag ge Dig all världens glass
Du får ändå en glass
Vi kan gå därifrån
Vi behöver inte titta på och minnas
Vad Du inte kan
Vi kan fly en kort sekund med en glass
Hemma kan vi inte fly mer
En liten syster har kommit
Nu kan hon vad Du inte kan
Jag ser att Du tittar på henne och skrattar
Sen ser jag sorgen i Dina ögon
När Du vet att Du inte kan
Det händer att Du blir ledsen och gråter
Men Du vänder sorgen mot nåt annat
-"Dumma tåget" säger Du
Jag är så ledsen att jag inte kan hjälpa Dig
Mitt lilla barn, jag gråter när Du gråter
Ibland blir man bara så där glad av ingenting
Så tittade jag lite snabbt på min blogg och hittade min Annika! Vi är en gång klasskompisar från början. Sedan jobbade vi i Schweiz ett tag tillsammans. Jag fräste hem efter en stund (ca 1/2 år) men hon stannade kvar. Då fick jag abstinens och var tvungen att skriva brev till henne och berätta om läget. Redan då var jag full av bokstäver. Året var 1987 - resten får ni räkna ut själva.
Nu har hon varit inne på min blogg och spanat och lämnat en liten kommentar. Så glad man kan bli av så lite! Tack Annika! Neo är min idol också - och om Charlie (Annikas lille plutt) blir det minsta lik dig så kommer han att vara en unikt mysig människa!
Natti natti...eller nåt
Undrar om det verkligen finns spöken?
På nåt sätt ser jag mig själv som en ganska jordnära person med ett ganska stabilt fäste vid jorden jag går på, men nu har jag börjat undra lite här. Jag tror nämligen att min sedan länge bortgångna svärmor, som jag aldrig träffat, har flyttat in hos oss. Ja, inte så att hon liksom spökar i matrummet eller så utan att själva hennes själ har klämt sig in i vår dotter!
Det är nämligen så att hon, svärmor alltså, var operasångerska. En rejält duktig sådan också. En operasångerska har som bekant en jäkla pipa...och det är här Mika kommer in i bilden. Den ungen har en volym som gör att öronen vänder sig ut-och-in! Det måste helt enkelt vara så att hon har en liten svärmor i sig, annars ser jag ingen förklaring!
Svärfar, också en ängel i himlen, bor här sedan länge...i Neo. Svärfar var också musiker. Han har varit med i melodifestivalen flera gånger och har gjort massor av skivor osv. Hans närvaro i Neo visar sig i form av att ungen inte ber om att få lyssna på Pippisånger eller så utan han vill höra - Andrea Bocelli och Paul Potts! Ungen är 3 år för tusan och gillar opera! Alltså bor svärfar där, har jag kommit fram till.
De är båda hjärtligt välkomna, men det vore trevligt om svärmor skulle behaga sänka volymen lite.....hon börjar gå mig på nerverna....
Vet ni hur blöt en bäbis kan bli?
Vad gjorde man utan vänner?
Jag är dålig på att tala om för folk hur mycket de betyder från mig. Det är liksom så svårt att bara hitta rätt läge. Känns ju urkorkat att bara helt plötsligt kasta ur sig vid fikat att " Du vet att du betyder massor för mig va? Ge mig en kaka till är du snäll!". Men här kan jag ju säga vad jag vill. Det känns liksom inte så läskigt heller för jag behöver ju inte stå på torget och skrika ut det - å andra sidan är det ju precis det man gör på en blogg kom jag på. ..hm, jag tar tillbaka det där med torget. Det skulle faktiskt vara en jättehemlis att skrika nåt på ett torg i jämförelse med internet.
Ja ja - jag har ett gäng människor omkring mig som betyder mycket för mig, förutom de där "vanliga" menar jag - barn och sånt. I mitt fall främst min man så klart. Han som plockat upp spillrorna av mig ett antal gånger. OM jag inte nämner honom först kommer jag att få flytta och det vill jag ju inte! Han är min klippa. Allt jag inte är och han är definitvt värdefull för mig. Tveklöst. Utan honom vore jag...ja, det vågar jag inte tänka på och inte tänker jag ta reda på det heller!
Förutom honom så har jag två kompisar som jag umgås med. Vi träffades när våra barn var små, eller ja....jag har ju flera barn, men när Neo var liten var vi i samma mammagrupp. Vi kom att finna varandra och bli varandras vänner. De här två vet jag inte riktigt vad jag skulle göra utan. Dessutom verkar våra graviditeter smitta av sig. Vetetusan hur det går till! Vi har lyckats bli på smällen samtidigt utan att ha den minsta plan med det. Allra helst inte jag som var klar för 2 barn sedan! Alla mina barn är "nämen oj då". Nu vet jag hur det går till så nu blir det inga fler....4 barn plus 2 bonusbarn räcker.
Vi kan kalla de här två fantastiska människorna för Flugan och Terapeuten. Mest för deras jobb. Flugan jobbar inom flyget och Terapeuten inom vården. Tänker inte hänga ut dem mer än så, men de är de som betyder så mycket för mig! Tack snälla för att ni finns! Vi är så olika och ändå så passar vi ihop så himla bra!
Flugan har örnkoll på allt. Jag menar verkligen allt. Fattar inte hur man kan ha så mycket koll på så mycket saker och fortfarand andas i normal takt! Hon fixar det iallafall. Utan henne skulle jag känna mig....naken på nåt sätt och förvirrad. Det är så skönt att ha henne. Lite som ett ankare liksom.
Terapeuten är så snäll så snäll så ibland vill jag bara att hon ska bli så jävla arg att ögonen hoppar ur skallen på henne och skrika fula ord! Hur kan man jämt vara så attans snäll och tålmodig? Hon är så lugn och snäll...mmmm vad jag tycker om henne! Om man nångång känner att hjärnan går i spinn och stressen hotar att döda en....då kan man gå hem till Terapeuten (som inte alls är sån Terapeut) och så säger hon, "vill du ha en kopp te" och så är man bara helt kolung igen! Det fattar jag heller inte hur det går till. Jag vill också ha den effekten på folk, men det har jag inte. Jag är nog snarare den folk träffar INNAN de behöver gå hem till Terapeuten och få en kopp te.....tyvärr.
Jag får träna på det helt enkelt!
Klart ungen ska ha tuffa skor
För några dagar sedan kom ett eftelängtat paket. Ett par skor till Neo. Och inte vilka skor som helst - nä, ett par svarta Converse. "Och" tänker ni nu, "so what".
Jo, det är nämligen så att jag tror att det finns en lag om alltings jävlighet. Den gör sig liksom påminnd när man som minst behöver det. Jag är helt säker på att ni själva har träffat på den! Ingen går fri från den.
Hur som helst. Om man som Neo har ortoser, en sorts plastskena för fötter och ben, för att kunna träna på att gå så finns det ett antal specialskor till dessa skenor. De som har designat dessa skor är enligt min mening också inblandade i att lagen om alltings jävlighet överhuvudtaget finns. OM man nu har skenor på fötterna så räcker väl det kan man tycka. Nähä, då kommer skorna som grädde på moset! Var man inte handikappad redan innan så blir man det när man ser skorna! De ser ut som Frankensteinprylar! Ingen, och jag menar ingen, enda människa kommer att undgå att se att här är nåt konstigt för sådana skor har man inte om man inte är tvingad till det. Dessutom kostar de 500 kronor. Det går att ha roligare för 500 kronor kan jag tala om!
Man KAN köpa vanliga skor och göra om dem att passa ortosen, som dessutom gör foten ca 2 storlekar större än normalt. Men i och med att du måste ha så stora skor så väger de ett ton plus att när du gör om dem blir de ännu större med superlååååånga sleifar (eller vad det heter) och du kan bara snubbla fram för du är inte van med så stora fötter!
Då har jag upptäckt att Converseskor är jättelätta, OCH de går att göra om så att det inte syns att de är justerade! DET är mums för sådana som oss. Dessutom passar de foten + ortos med minsta möjliga marginal! OCH de är jätte coola! Då kommer lagen om alltings jävlighet igen. Inte trodde ni väl att det var slut här....nä nä nä....ICKE. Dessa Converse finns inte i mindre storlek än 24 i Sverige fick jag uppkört i näsan av en expedit i en fiiiiin skoaffär (hon borde byta jobb och hålla till i hörnan som lånar ut gamla kartor i biblioteket dit inte en kotte kommer!) som säljer just Converse. Hon tyckte att jag fick väl köpa de minsta som finns, nämligen då 24, fast att ungen egentligen har 20 och nu behöver 22! Ja, eller hur tant expedit! Självklart köper jag 2 nummer förstora skor för att du inte kan uppbringa ett par i rätt storlek! Skulle inte tro det!
Sen finns det ett ställe där lagen om alltings jävlighet inte kommer åt mig - nämligen Tradera! Tadaaaa! Där hittade jag ett par begagnade svarta Converse i rätt storlek till sonen. De var som sagt begagnade och hon som sålde dem gnuggade garanterat händerna hela vägen till banken för de trillade iväg i pris. Men det skiter jag i - jag bara skulle ha dem. För mig är de värda hur mycket som helst. Och som ni säkert förstår vann jag budgivningen och paketet kom hem till oss! Förmodligen hade hon som hade dem fått tag på dem utomlands. De går att köpa från USA nämligen.
När jag packade upp paketet sa Neo - "Kolla mamma, nya svarta fötter!" med värsta smilet. Japp lille gubben - mamma fixar. Klart ungen ska ha tuffa skor!
Den felsända romanen.....mitt bloggandes upphov...
Glad Påsk själva!
Jag har, som vanligt, lyckats pricka in en långhelg med sjuka barn! Vet inte om det är så att bacillerna håller koll på när man har möjlighet att vara lite ledig hela familjen och göra nåt kul, för det slår aldrig fel! Bacilljäklar! Men vad är väl en bal på slottet???
Förövrigt kommer jag att få en toppenfin påsk! Allt godis till mig för: 1. Neo är 3 år och hinner inte äta lika fort som jag! 2. Mika äter inte godis. 3. Ungdomarna är inte hemma. 4. Och bäst av allt - Nicke har gått med i viktväktarna! Haha - allt godis till mig alltså!!!
Om jag ska ge en allmän lägesrapport så är det som så att senaste mögliga stället (observera SENASTE inte SISTA) är färdigsanerat och klart. Nu blir det lite vila ett tag. Sen hoppas vi att det ska komma ett gäng från bostadsanpassningen och fixa lite för Neo ska få en elrulle! Det innebär en "brödburk" på tomten (elrullstolsgarage, ser ut som en brödburk) samt en ny ramp eller hiss, för eländet väger 100 kg! Sen ska vi övningsköra prylen för om han inte ska mosa varenda unge på dagis, eller Mika för den delen, måste han kunna hantera den. Då blir det till att förstärka grinden ner i trappen för den tål inga 100 kg kan jag lova! Plus att han kommer att krocka varenda skåp i hela huset. Ja, det ska sannerligen bli spännande. Sen, när han fixar det, kommer inte en enda kotte våga reta honom för då kör han bara över dem! Watch out!
Här om dagen höll jag på att dö igen i mammasorg. Då var det en av alla få gånger han tyckte att det inte var nåt vidare att inte kunna gå. Nicke bygger ju en hel del här hemma i mögelhelvetet och det har Neo fattat att om nåt är trasigt så bygger man nytt! Han sa helt sonika till mig att: "Mamma, jag behöver nya ben tror jag". Precis som att det bara var att ta fram verktygslådan och trolla till det. Vad svarar man på det? Jag fick vackert säga att det var lite svårt att fixa nya ben och om man nu gjorde det så skulle dom ändå inte vara lika fina och dessutom av trä eller nåt. Det ville han ju inte, så han tränar vidare det lilla trollet. Om Gud fanns skulle jag be honom om ett par saker.....
Utöver det så är läget helt OK. Jag har äntligen blivit av med all snö som gjort mig helt galen! Har ni provat att släpa en barnvagn plus en rullstol i snömodd som ingen har plogat bara för att de inte hinner!? Jag har varit färdig att skjuta nån, vem som helst bara jag får döda någon just då! Nu är det bara lite grus som gör att Neo skakar fram i sin stol. -"Det är lite hoppigt mamma", säger han och låter som att man skakar honom samtidigt. Men det går iallafall att gå. Vi får väl se hur det blir med elrullen. Jag ser mig själv jagandes ett litet barn som inte alls vill köra åt samma håll som mig och drar iväg bland träden ner i nåt jäkla dike, där jag ska putta upp lätta 100 kg. Bäst att köpa träningskort! Det borde ingå tycker jag!
Nämen, nu har jag skrivit en roman igen! Tänk så det blir. Ni undrar säkert om det inte är någon som pratar med mig på dagarna och nej - det är det inte! Jag pratar med bäbis-Mika hela dagarna och det är mest "da da da", eller "dutt dutt" av någon anledning. Jag väntar på "mamma". Det gjorde jag med Neo också. Han sa "pappa" först! Och sen sa han "gris"....vet inte om han menade gris eller om jag ska tolka det som mamma...hm. Jag har faktiskt andra vuxna att prata med men de har också små barn så det blir lite enahanda ibland. Sen pratar jag inte lika mycket som jag skríver heller. Tur det för den jag umgås med!
Nu är klockan godnatt och jag hoppas att ni alla sover. Imorgon ska det inte regna och då hoppas jag kunna ta en promenad med lite friskare barn. Kanske gå och handla lite godis som sagt. Eller morötter till han som är med viktväktarna....moooaaaahhaaahaaaaa.
Glad Påsk - eller som Neo säger "Glad Post"
//Mie
Mitt allra första inlägg i bloggvärlden!
Av någon anledning är jag helt fullproppad med en massa tankar och ord, som bara ploppar ut i skrift. Helst när någon bara skickat ett "hej hur mår du" -mail och jag har för avsikt att svara "tack bra". Men det händer aldrig! Det bara rasslar fram ord ur ingenstanns om ditt och datt. Mina arbetskamrater vågar inte maila mig längre för de hinner aldrig läsa svaren....
Vid ett tillfälle nyss trodde jag att jag svarade med en lååång roman om läget till min kompis, men det visade sig att jag hade svarat ALLA som hon ursprungligen skickat mailet till - vilket var för mig nästan 27 helt okända personer! Dessa fick läsa min lägesrapport helt ofrivilligt. Hoppsan sa. En av dem dristade sig att till svara mig med att hon ville höra fortsättningen via en blogg - och varför inte.
Här kommer alltså en vanlig blogg - ett forum där dom som vill och orkar höra vad som rör sig inne i mitt huvud. Det är inte så lite stundtals. Dessutom slipper de som INTE vill och orkar höra att utsättas.
